1 Macc 9

Demetrius sänder åter Backides mot Judas. Judas besegras och faller. Jonatan efterträder honom såsom anförare. Johannes tages till fånga och dör. Backides ingår fred med judarna.

1När Demetrius fick höra att Nikanor och hans här hade fallit i striden, sände han ånyo, för andra gången, Backides och Alcimus till Judeen, med högra flygeln av sin här. 2Och de slogo in på vägen till Galgala och lägrade sig gent emot Mesalot i Arbela och intogo staden och anställde en stor manspillan. 3I första månaden av år 152 lägrade de sig framför Jerusalem; 4sedan bröto de upp därifrån och tågade till Berea, med tjugu tusen man fotfolk och två tusen ryttare.

5Judas låg nu lägrad i Elasa med tre tusen man utvalt manskap. 6Men när dessa sågo att den fientliga hären var så stor, blevo de högeligen förskräckta; och många gåvo sig bort ifrån lägret, så att slutligen icke mer än åtta hundra man funnos kvar av dem. 7Då nu Judas såg att hans här hade givit sig av, men på samma gång förstod att strid var oundviklig, blev han mycket illa till mods över att han icke hade tid nog till att samla sitt folk. 8Och i sin förtvivlan sade han till dem som hade stannat kvar: »Låt oss bryta upp och draga fram mot våra motståndare; måhända kunna vi utkämpa en strid med dem.» 9Men de sökte avråda honom och sade: »Det kunna vi förvisso icke. Låt oss hellre nu rädda våra liv, så vilja vi sedan återvända tillsammans med våra bröder och strida mot dem. Vi äro ju alltför få.» 10Men Judas sade: »Bort det, att jag skulle så göra och fly för dem! Är vår stund kommen, låt oss då ock manligen dö för våra bröder; må vi icke lämna en fläck ,på vår ära.»

11Men den fientliga hären bröt upp från lägret, och de ställde upp sig mot dem. Ryttarna delades i två hopar, och framför fotfolket gingo slungarna och bågskyttarna, tillika med alla de tappraste, som skulle kämpa i främsta ledet. 12Backides själv befann sig på högra flygeln. Så ryckte nu hären i full slagordning fram med båda flyglarna, och de blåste i trumpeterna. Också Judas’ män stötte i sina trumpeter, 13och marken darrade av larmet från härarna; och striden begynte bittida om morgonen och varade ända till sena aftonen. 14När Judas såg att Backides med kärnan av hären befann sig på högra flygeln, vände han sig dit, och med honom alla de modigaste männen. 15Och högra flygeln blev i grund slagen av dem, och de förföljde den till berget Asotus. 16Men när de som stodo på vänstra flygeln sågo att den högra flygeln hade blivit slagen, vände de om och följde tätt bakefter Judas och hans folk. 17Nu uppstod en häftig strid, och många föllo slagna på vardera sidan. 18Också Judas föll, och de övriga flydde. 19Men Jonatan och Simon togo upp sin broder Judas' kropp, och de begrovo honom i hans fäders grav i Modein. 20Och de begräto honom där, och hela Israel höll stor dödsklagan efter honom och sörjde honom i många dagar; de sjöngo:

21»Huru har icke hjälten fallit, Israels frälsare!»

22Vad nu mer är att säga om Judas och om de strider som han utkämpade och de bedrifter som han utförde och om hans storhet, det har icke blivit upptecknat, ty det skulle bliva alltför mycket.

23Efter Judas’ död reste de avfälliga åter huvudet överallt inom Israels område, och alla de som gjorde vad orätt var frodades. 24Vid den tiden uppstod en mycket svår hungersnöd, så att folket i landet gick över till dem. 25Och Backides utvalde de ogudaktiga och satte dem till herrar över landet. 26Och dessa efterspanade och spårade upp Judas’ vänner och förde dem inför Backides; och han straffade dem och behandlade dem skymfligt. 27Och det blev ett stort betryck i Israel, så stort att dess like icke hade förekommit, allt ifrån den tid då en profet för sista gången lät sig ses bland dem.

28Då församlade sig alla Judas’ vänner och sade till Jonatan: 29 »Alltsedan din broder Judas har gått bort, finnes icke någon hans like, någon som kan draga ut mot fienderna och Backides och mot dem som hata vårt folk. 30Därför välja vi dig nu i dag till att i hans ställe vara vår hövding och anförare och föra vår strid.» 31Jonatan mottog alltså på den dagen högsta ledningen och trädde i sin broder Judas’ ställe.

32När Backides fick veta detta, sökte han efter tillfälle att döda honom. 33Men då Jonatan, och hans broder Simon och alla hans anhängare fingo veta detta, flydde de till Tekoas öken och lägrade sig vid brunnen Asfars vatten. 34Detta fick Backides veta på sabbatsdagen och drog då med hela sin krigshär över till andra sidan av Jordan.

35Jonatan hade nämligen sänt sin broder Johannes åstad såsom anförare för trossen, och bett sina vänner nabatéerna att de skulle få lämna sina många tillhörigheter i förvar hos dem. 36Då drogo Jambris barn ut från Medaba och fingo Johannes och allt vad han förde med sig i sitt våld och tågade bort därmed. 37Men sedan hade det blivit berättat för Jonatan och hans broder Simon att Jambris barn. just höllo på att fira ett stort bröllop, och att de nu voro på väg för att hämta bruden, som var dotter till en av de förnämsta stormännen i Kanaan, från Nadabat med stort följe. 38Då tänkte de på sin broder Johannes och tågade ditupp och gömde sig i en hålväg i berget. 39När de nu lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg komma, med stort larm och präktig utrustning. Det var brudgummen och hans vänner och fränder som drogo ut för att möta brudföljet, med pukor och andra musikinstrument och en mängd tillbehör. 40Då bröto de fram mot dem från bakhållet och anställde ett blodbad på dem. Många föllo slagna, och de övriga flydde in bland bergen; och all deras utrustning togo de såsom byte. 41Och bröllopet blev förbytt i sorg och deras spel i klagosång. 42Så hämnades de sin broders blod och vände därefter tillbaka till Jordans sumpmarker.

43Detta fick Backides höra, och han kom på sabbatsdagen till Jordans stränder med en stor här. 44Då sade Jonatan till sina landsmän: »Låt oss nu stå upp och strida för våra liv. Ty aldrig någonsin förr hava vi varit i så stor fara som i dag. 45Se, fienderna äro ju både framför oss och bakom oss, och på ömse sidor hava vi Jordans vatten, därtill ock sumpmark och skogsmark, och det finnes icke någon möjlighet till att undkomma. 46Så ropen nu till himmelen att I mån bliva frälsta ur edra fienders hand.» 47Och striden begynte, och Jonatan räckte ut sin hand för att stöta ned Backides, men denne drog sig tillbaka undan honom. 48Då kastade sig Jonatan och hans män i Jordan och simmade över till andra stranden. Men fienderna gingo icke över Jordan efter dem. 49Och på Backides’ sida föllo på den dagen vid pass tre tusen man.

50Denne vände sedan tillbaka till Jerusalem och förstärkte flera fasta städer i Judeen, fästningen vid Jeriko, så ock Ammaus, Betoron, Betel, Tamnata-Faraton och Tefon, med höga murar och portar och bommar. 51Och man lade in besättningar i dem för att oroa Israel. 52Han befäste också ytterligare staden Betsura och Gasara och borgen och lade i dem in krigsfolk och förråd av livsmedel. 53Och han tog sönerna till de anseddaste männen i landet såsom gisslan och satte dem i förvar på borgen i Jerusalem.

54I andra månaden av år 153 gav Alcimus befallning om att riva ned muren till helgedomens inre förgård och ville så riva ned vad profeterna hade byggt upp. Men i samma stund som Alcimus begynte härmed, 55drabbades han av en hemsökelse, så att hans företag förhindrades; och hans mun blev tillstoppad, i det att han blev förlamad, så att han icke vidare kunde tala eller beställa om sitt hus. 56Så dog då Alcimus, vid den tiden, under svåra plågor. 57När Backides fick underrättelse om att Alcimus var död, vände han tillbaka till konungen. Och Judeen hade nu ro i två år.

58Men de avfälliga lade samfällt råd och sade: »Se, Jonatan och hans anhängare sitta i rö och säkerhet. Nu vilja vi därför hämta hit Backides; han skall gripa dem allasammans på en enda natt.» 59Så begåvo de sig då åstad till honom och lade råd med honom. 60Han bröt nu upp och kom tågande med en stor här och sände i hemlighet brev till alla sina bundsförvanter i Judeen, med befallning att de skulle gripa Jonatan och dem som voro med honom. Men de förmådde det icke, ty de andra fingo vetskap om deras plan. 61Och dessa grepo själva vid pass femtio av landets inbyggare, som voro anstiftare av det onda anslaget, och dräpte dem. 62Därefter drogo sig Jonatan och Simon och hans anhängare undan till Betbasi i öknen; och han byggde åter upp vad som var förstört av staden och befäste den.

63När Backides fick veta detta, samlade han allt sitt krigsfolk och bådade upp dem som voro från Judeen. 64Och han kom och lägrade sig framför Betbasi och stridde mot den staden i lång tid och lät förfärdiga stormverktyg. 65Då lämnade Jonatan sin broder Simon kvar där i staden och drog själv med några få män ut på landsbygden. 66Och han slog Odomera och hans bröder, så ock Fasirons barn, i deras tältläger. När han sedan begynte att göra anfall mot fienden och rycka närmare med sin skara, 67gjorde Simon och hans folk ett utfall från staden och brände upp stormverktygen. 68Och de stridde mot Backides, och han blev i grund slagen av dem; och de vållade honom stor grämelse, därför att hans plan och hans krigståg hade misslyckats.

69Han upptändes nu av vrede mot de avfällingar som hade givit honom det rådet att draga dit till landet; och man lät avliva många av dem. Sedan beslöt Backides att draga därifrån till sitt land igen. 70När Jonatan fick veta detta, skickade han sändebud till honom för att ingå fred med honom och utverka att fångarna skulle utlämnas åt dem. 71Backides gick in härpå och gjorde såsom han begärde; ytterligare lovade han honom med ed att han icke mer, så länge han levde, skulle söka bereda honom ofärd. 72Och han utlämnade åt honom de fångar som han tidigare hade tagit i Judeen. Sedan vände han om och drog till sitt land igen och kom aldrig vidare inom Judeens gränser.

73Så fick nu svärdet vila i Israel. Och Jonatan bosatte sig i Makmas. Sedan begynte Jonatan att uppträda såsom folkets styresman, och han utrotade de ogudaktiga ur Israel.

^{a b c d e f g}