Bel

Bel 0

Daniel förgör draken. Han kastas därför i lejongropen, men räddas.

1 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade. 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.» 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud. 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.» 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»

28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.» 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.» 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.

31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar. 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.

33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen. 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.» 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.» 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen. 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.» 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.» 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.

40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där. 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.» 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.

^a ^b ^c ^d ^e