Jdt 11

b 9. Judit 5,5

c 10. Judit 8,27

d 13. 3 Mos 22,10; 1 Sam 21,6; Mark 2,25

Judit inför Holofernes.

1 Då sade Holofernes till henne: »Var vid gott mod, kvinna, frukta icke; ty ingen som är villig att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung, har jag någonsin gjort något ont. 2 Och vad nu angår ditt folk, som bor här i bergsbygden, så skulle jag icke hava lyft min lans mot dem, om de icke hade visat mig förakt. Nej, de hava själva ådragit sig detta. 3 Men säg mig nu av vad orsak du har smugit dig bort ifrån dem och begivit dig hit till oss. Ty det är din räddning att du har kommit hit. Var vid gott mod; du skall få behålla livet nu i natt och allt framgent. 4 Ty ingen skall göra dig något för när, utan man skall behandla dig väl, såsom det sker med min herres, konung Nebukadnessars, tjänare.»

5 Judit svarade honom: »Upptag nådigt din tjänarinnas ord, och låt din trälinna få tala inför dig; jag skall i natt icke förkunna min herre något som är osant. 6 Och om du vill följa din trälinnas råd, så skall Gud fullborda en stor gärning med dig, och min herre skall icke misslyckas i vad han har för händer. 7 Ty så sant Nebukadnessar, hela jordens konung, lever, och så sant hans välde varar, hans som har sänt dig för att föra allt levande till rätta: det är icke nog med att människorna, tack vare dig, äro honom underdåniga; nej, också markens djur och boskapen och himmelens fåglar skola genom din kraft tjäna Nebukadnessar och hela hans hus. 8 Ty vi hava fått höra om din vishet och din förslagenhet, och över hela jorden är det kunnigt att du allena i hela riket är en dugande man och stor i förstånd och beundransvärd i konsten att föra krig.

9 Och vad nu angår det som Akior talade inför ditt krigsråd, så hava vi fått höra vad han sade; ty männen i Betylua hava låtit honom behålla livet, och han har förtäljt för dem allt vad han talade inför dig. 10 Och nu, mäktige herre, ringakta icke hans ord, utan lägg dem på hjärtat, ty de äro sanna. Vårt folk kan icke bliva straffat, och svärdet kan icke få någon makt över dem, såframt de icke hava försyndat sig mot sin Gud. 11 För att nu alltså min herre icke må tvingas att draga bort härifrån med oförrättat ärende, utan för att döden må komma över dem, därför har synden fått makt med dem, så att de komma att förtörna sin Gud, så snart de bedriva vad otillbörligt är. 12 Ty eftersom livsmedlen hava begynt att tryta för dem och vattnet nästan alldeles har tagit slut, hava de lagt råd om att tillgripa sina boskapsdjur och hava beslutit att utan åtskillnad förtära vad Gud i sin lag har förbjudit dem att äta. 13 Och de hava bestämt sig för att förtära förstlingen av grödan och tionden av vin och olja, som de hava helgat och lagt undan åt prästerna, som stå inför vår Guds ansikte, i Jerusalem, detta som dock ingen bland folket har lov att ens vidröra med händerna. 14 Och för att skaffa sig tillstånd därtill av Stora rådet hava de sänt några män till Jerusalem; ty också dess invånare hava en gång handlat på samma sätt. 15 När de nu få besked och de göra därefter, då skola de prisgivas åt dig till undergång, på den dagen. 16 Därför har jag, din tjänarinna, smugit mig bort ifrån dem, när jag fick veta allt detta; och nu har Gud sänt mig hit, för att han med dig skall utföra gärningar som hela världen skall häpna över, så många som få höra därom. 17 Ty din tjänarinna är gudfruktig och tjänar natt och dag himmelens Gud. Och medan jag nu stannar hos dig, min herre, vill din tjänarinna om nätterna gå ut i dalen och bedja till Gud, så skall han säga mig när de hava utfört sina syndiga handlingar. 18 Sedan skall jag komma och yppa det för dig. Då skall du draga ut med hela din här; och ingen av dem skall kunna stå dig emot. 19 Och jag skall föra dig mitt igenom Judeen ända fram emot Jerusalem, och jag skall ställa din tron mitt i staden. Och du skall driva dem framför dig såsom får som icke hava någon herde; icke en hund skall gläfsa mot dig. Ja, detta har genom en uppenbarelse blivit mig förutsagt och förkunnat, och nu har jag blivit sänd till att förkunna det för dig.»

20 Hennes ord behagade Holofernes och alla hans tjänare, och de förundrade sig över hennes vishet och sade: 21 »En sådan kvinna finnes icke från den ena ändan av jorden till den andra, en kvinna med ett så skönt ansikte och så förståndig i tal.» 22 Och Holofernes sade till henne: »Gud har gjort väl, i det han sände dig före ditt folk, för att seger så skulle tillfalla oss, men undergång drabba dem som hava visat min herre förakt. 23 Välan, du är fager till utseendet, och klok är du i ditt tal; ja, om din Gud nu gör såsom du har sagt, så skall han vara min Gud, och själv skall du få bo i konung Nebukadnessars palats och bliva namnkunnig över hela jorden.»

^a ^b ^c ^d