Jdt 14

a 1. 1 Mack 7,47; 2 Mack 15,35

b 6. Judit 6,21

d 18. Judit 11,18

Låtsat anfall av judarna. Akiors omvändelse. Upptäckten av mordet på Holofernes.

1 Därefter sade Judit till dem: »Hören mig, mina bröder. Tagen detta huvud och hängen upp det där på murkrönet. 2 Och så snart morgonen gryr och solen går upp över jorden, skolen I allasammans gripa edra stridsvapen och draga ut ur staden, så många som kunna föra vapen. Och I skolen välja en anförare åt eder, som om I tänkten draga ned på slätten mot assyriernas förposter; men I skolen dock icke draga ditned. 3 Dessa skola då taga alla sina vapen och begiva sig till lägret för att väcka befälhavarna över Assurs här, och de skola skynda tillsammans till Holofernes’ tält, men de skola icke finna honom. Då skall fruktan falla över dem, så att de fly för eder. 4 Men då mån I, tillika med alla dem som bo inom Israels hela område, sätta efter dem och nedgöra dem, var de gå fram. 5 Men innan I gören detta, skolen I kalla hit ammoniten Akior, för att han må få se och känna igen den som visade ett sådant förakt för Israels hus, och som sände honom till oss såsom till döden.»

6 Då läto de hämta Akior från Osias’ hus. När han nu kom dit och fick se Holofernes’ huvud i handen på en man i folkhopen, föll han till marken och blev vanmäktig. 7 Men sedan de hade lyft upp honom, föll han ned för Judits fötter och gav henne sin hyllning och sade: »Välsignad vare du i var hydda i Juda och bland alla folk! Alla skola de gripas av förskräckelse, när de få höra ryktet om dig. 8 Men tala nu om för mig allt vad du har gjort under dessa dagar.» Då berättade Judit för honom mitt ibland folket allt vad hon hade gjort, från den dag då hon begav sig bort ända till dess hon nu talade med dem. 9 När hon hade slutat att tala, brast folket ut i högljutt jubel och höjde glädjerop i staden. 10 Men då Akior såg allt vad Israels Gud hade gjort, kom han till full och hel tro på Gud. Och han lät omskära sig och har sedan dess varit upptagen i Israels hus intill denna dag.

11 När morgonen bröt in, hängde de upp Holofernes’ huvud på muren, och alla israelitiska män grepo sina vapen och drogo i olika häravdelningar ut på vägen som ledde utför berget. 12 Men då Assurs barn fingo se dem, sände de omkring bud till sina anförare, och dessa begåvo sig till befälhavarna och krigsöverstarna och alla hövdingarna. 13 Och de infunno sig vid Holofernes’ tält och sade till den som förestod allt vad han ägde: »Gå och väck vår herre, ty de trälarna hava fördristat sig att draga hitned mot oss till att strida, för att så bliva förgjorda till sista man.» 14 Då gick Bagoas in och klappade på förhänget till tältet, ty han förmodade att Holofernes låg och sov tillsammans med Judit. 15 Men när ingen svarade, sköt han förhänget åt sidan och gick in i sovgemaket och fann honom liggande utsträckt död på sängpallen;och hans huvud var borta. 16 Då uppgav han högljudda rop, under gråt och jämmer och veklagan, och rev sönder sina kläder. 17 Därefter begav han sig in i det tält där Judit hade sin bostad, och då han icke fann henne där, kom han utspringande till folket och skriade: 18 »De trälarna hava handlat förrädiskt; en ensam hebreisk kvinna har dragit smälek över konung Nebukadnessars hus, ty Holofernes ligger därinne på marken, utan huvud.» 19 När de assyriska krigshövitsmännen fingo höra detta, revo de sönder sina kläder, ty de blevo storligen förskräckta; och de begynte att överljutt skria och ropa mitt i lägret.

^a ^b ^c ^d