Jdt 4

a 1. Judit 3,8

Judarna besätta vägen upp till bergsbygden. De fasta och anropa Gud om hjälp.

1 Då nu de israeliter som bodde i Judeen fingo höra om allt vad Holofernes, den assyriske konungen Nebukadnessars härhövitsman, hade gjort med de andra folken, och då de hörde huru han hade plundrat alla deras helgedomar och ödelagt dem, 2 blevo de övermåttan förskräckta för honom; och de grepos av ängslan för Jerusalem och Herrens, deras Guds, tempel. 3 De voro nämligen just återkomna ur fångenskapen; och hela det judiska folket hade nyss församlat sig, och kärlen och altaret och Guds hus hade blivit renade från besmittelsen.

4 De sände nu bud till Samariens hela område, till Kona och Betoron och Belmain och Jeriko och till Koba och Hesora och Salems dal 5 och besatte i förväg alla de högsta bergstopparna och befäste byarna i dessa trakter och lade upp livsmedel i dem för krigsbehov; deras fält hade nämligen just blivit avbärgade. 6 Men Joakim, som vid den tiden var överstepräst i Jerusalem, skrev till invånarna i Betylua och Betomestaim, som är beläget mitt emot Esdrelon, invid den slätt som ligger nära Dotaim, 7 och bjöd dem att besätta vägen upp till bergsbygden, eftersom tillträdet till Judeen gick över den; det borde ju vara lätt att hindra fienden att tränga fram, då uppfartsvägen var smal, med utrymme för högst två man i sänder. 8 Och Israels barn gjorde såsom det hade blivit dem befallt av översteprästen Joakim och Israels hela folks Stora råd, som hade sitt säte i Jerusalem.

9 Då ropade israeliterna allasammans till Gud med stor iver och späkte sig med stor iver, 10 de själva och deras kvinnor och barn, och deras boskap, och alla främlingar bland dem, och alla deras daglönare och trälar, och satte säcktyg om sina länder. 11 Och alla israeliter som bodde i Jerusalem, jämväl kvinnor och barn, föllo ned inför templet och strödde aska på sina huvuden och bredde ut sina säcktygskläder inför Herrens ansikte. 12 De klädde över altaret med säcktyg, och de ropade endräktigt och ivrigt till Israels Gud att han icke skulle överlämna deras späda barn till rov och deras kvinnor till byte, och deras arvedels städer till ödeläggelse och helgedomen åt besmittelse och försmädelse, till skadeglädje för hedningarna. 13 Och Herren hörde deras röst och såg till deras betryck. Så fastade folket under flera dagar i hela Judeen och i Jerusalem inför Herrens, den Allsmäktiges, helgedom. 14 Och översteprästen Joakim och alla prästerna, som stodo inför Herren, och de som gjorde tjänst åt Herren hade säcktyg svept om sina länder, när de framburo det dagliga brännoffret och folkets löftesoffer och frivilliga gåvor. 15 Och de hade aska på sina huvor; och de ropade av all kraft till Herren att han ville se till hela Israels hus, det till godo.