a 1. Ords 20,8; Vish 6,24
b 2. Ords 29,12
d 6. 3 Mos 19,17; Sir 28,7; Matt 5,22,38; Rom 12,19
e 7. 1 Petr 5,5
f 8. Vish 6,2
g 9. 1 Mos 18,27; Sir 17,32; 11.Job 17,14; Jes 14,11
h 13. Ords 16,18
i 14. 1 Sam 2,8; Sir 11,5; Luk 1,52
l 21. Se Apokryfiska skrifter och Nya testamentets text i Ordförkl
n 24. Sir 25,10
Sir 10
Överhet och undersåtar, övermodets lön. Sann och falsk ära.
1En vis furste håller sitt folk i tukt, och där en förståndig man styr, där råder god ordning. 2Sådan fursten är, sådana äro hans tjänare, och sådan styresmannen i en stad är, sådana äro alla dess inbyggare. 3En ovis konung bereder sitt folks fördärv, men en stad bliver folkrik genom de mäktiges insikt. 4I Herrens hand ligger makten över jorden, och när tiden är inne, sätter han rätte mannen till härskare över den. 5I Herrens hand ligger en mans framgång, och han förlänar ämbetsmannen hans ära. 6Vredgas ej på din nästa, vad orätt som än sker dig; och när våldsgärningar begås mot dig, så håll dig stilla. 7Både inför Herren och inför människor är övermod förhatligt, och att kränka någons rätt är synd inför både honom och dem. 8Herradömet flyttas över från ett folk till ett annat för missgärningars och våldshandlingars och vinningslystnads skull. 9Varför förhäver sig den som stoft och aska, ja, den vilkens inälvor kunna giva sig ut, medan han ännu lever? 10Långvarig är sjukdomen; den gäckar läkarens konst: i dag är han konung, i morgon är han död! 11Ty när en människa dör, då bliva kryp, smådjur och maskar hennes lott. 12Övermodet begynner med att en människa avfaller från Herren, och med att hennes hjärta viker av ifrån hennes Skapare. 13Ty synden är övermodets begynnelse, och den som håller fast vid synden, av honom flödar styggelse. Fördenskull har Herren låtit underliga hemsökelser drabba de övermodiga, och han har förgjort dem i grund. 14Härskares troner har Herren störtat omkull och uppsatt ödmjuka män i deras ställe. 15Folk har Herren ryckt upp med rötterna och i deras ställe planterat dem som voro ringa. 16Befolkade länder har Herren förhärjat, han har förgjort dem ända ned till jordens grundvalar. 17Han har bortryckt deras inbyggare från människors tal och förgjort dem, och han har utplånat deras åminnelse på jorden. 18Icke är övermodet skapat för människor eller häftig vrede för dem som äro födda av kvinnor. 19Vilket släkte är ärofullt? Människors släkte. Vilket släkte är ärofullt? Deras som frukta Herren. Vilket släkte är ärelöst? Människors släkte. Vilket släkte är ärelöst? Deras som överträda buden. 20Bland bröder är den ärad, som är deras hövding, så ock i Herrens ögon de som frukta honom. 22Den rike, den ansedde, den fattige - allas berömmelse är Herrens fruktan. 23Det är icke rätt att förakta en fattig man som är vis, ej heller höves det att ära en syndare. 24Stormannen, domaren och den mäktige bliva ärade; men ingen bland dem är större än den som fruktar Herren. 25En träl som är vis få fria män tjäna, och den som är förståndig knorrar icke däröver. 26Ställ dig icke vis, när du skall utföra ditt arbete, och håll dig ej förnäm, när du är i trångmål. 27Bättre är den som arbetar och har allting i överflöd än den som håller sig förnäm och lider brist på bröd. 28Min son, ära dig själv i all ödmjukhet, och tillräkna dig själv heder efter förtjänst. 29Vem skall skaffa den rätt, som gör orätt mot sig själv, och vem skall ära den som missaktar sitt eget liv? 30Den fattige bliver ärad på grund av sitt förstånd, och den rike bliver ärad på grund av sin rikedom. 31Men om någon bliver ärad såsom fattig, huru mycket mer då såsom rik! Och om någon är ärelös såsom rik, huru mycket mer då såsom fattig! a b c d e f g h i j k l m n o p
Copyright information for
Swe1917