Sir 32

a 1. 2 Mack 2,27

b 3. Job 32,6; Jes 5,12; 4; Pred 3,7; Sir 20,7

c 13. 5 Mos 8,10

d 17. Ords 12,1; Sir 21,6

e 21. Sir 21,10

f 24. Ps 23,4.84,13; Jes 7,9; Hab 2,4

Regler vid festliga lag. Vikten av lagens studium och av eftertänksamhet.

1 Har man valt dig till värd, så förhäv dig icke;

var bland gästerna såsom en av dem.

Sörj först för dem, och sätt dig sedan själv. 2 När du har fullgjort ditt värv, så intag själv din plats,

för att sedan få glädja dig för de andras skull

och för de goda anordningarna mottaga ärekransen.

3 Tala, du åldring, ty det höves dig,

med noggrann insikt, men hindra ej musiken. 4 Där öronfägnad bjudes må du ej låta ditt tal flöda,

och bär icke fram din vishet i otid. 5 Såsom en signetsten av karbunkel på ett smycke av guld

är skön musik vid ett festligt lag. 6 Såsom en signetsten av smaragd i en infattning av guld

är vacker sång till sött vin. 7 Tala, du yngling, när det är av nöden,

två gånger högst, om du bliver tillspord. 8 Fatta dig kort, säg mycket i få ord;

visa att du kan tiga, om du också vet något. 9 Är du bland stormän, sök då ej att hålla dig lika med dem;

och när en annan talar, så prata icke vitt och brett, 10 Före dundret kommer ljungelden farande,

och före den blygsamme går bevågenheten. 11 Bryt upp i tid, och dröj icke bland de sista;

skynda dig hem, och glöm dig ej kvar. 12 Därhemma må du förlusta dig och göra vad dig lyster,

men försynda dig icke med övermodigt tal. 13 Och prisa under allt detta din Skapare,

honom som rikligen mättar dig med sitt goda.

14 Den som fruktar Herren tager emot tukt,

och de som bittida söka honom, de skola vinna hans välbehag. 15 Den som forskar i lagen, han skall finna mättnad i den,

men för skrymtaren bliver den till en stötesten. 16 De som frukta Herren finna det rätta

och låta domslut lysa fram såsom ljus. 17 En syndig man avböjer tillrättavisning,

och efter eget behag finner han ut rättsgrunder, 18 En klok man lämnar aldrig en tanke obeaktad,

men främlingen och den övermodige sky icke för något. 19 Gör intet utan eftertanke;

och när du så har gjort något, ångra dig då icke. 20 Gå icke på en förfallen väg,

på det att du ej må snäva på steniga ställen. 21 Känn dig icke säker ens på en jämn väg; 22 tag dig till vara till och med för dina egna barn. 23 Förlita dig på dig själv i allt vad du företager dig,

ty också det är att hålla buden. 24 Den som förlitar sig på lagen, han aktar på dess bud,

och den som förtröstar på Herren, han skall ej lida något men.

^a ^b ^c ^d ^e ^f