Sir 34

a 2. 5 Mos 13,1

b 4. Job 14,4

c 6. 1 Mos 37,5; 4 Mos 12,6; Job 33,15; Joel 2,28

d 8. Jes 8,19

e 16. Ps 27,1.17; Ps 112,1

f 19. Jes 4,6; Sir 15,19; 23.Ords 15,8; Jes 1,11.66,3; Am 5,21; Sir 7,9

g 26. 3 Mos 19,13; 27.Jer 22,13; Tob 4,14; Sir 7,20; 30; 4 Mos 19,11

h 31. Ords 28,9; Jes 1,15.59,2; Hebr 10,26

Drömmar fåfängliga. Den mångförfarnes främsta rön. Rätt offer och fasta.

1 Den fåkunnige gör sig tomma och bedrägliga förhoppningar,

och de oförnuftiga låta sig oroas av drömmar. 2 Lik en som griper efter skuggan och jagar efter vinden

är den som förlitar sig på drömmar. 3 En drömsyn är såsom en spegelbild,

såsom avbilden av ett ansikte gent emot ansiktet självt. 4 Vad rent kan det finnas i det som är orent?

Vad sant i det som är lögn? 5 Spådomar, järtecken och drömmar äro fåfängliga;

de äro yrselbilder i själen, lika en kvinnas i barnsnöd. 6 Såframt de ej äro dig sända med bud från den Högste,

så lägg dem icke på hjärtat. 7 Många hava låtit sig ledas vilse av sina drömmar

och svikits i sitt hopp till dem. 8 Lagen går osvikligen i fullbordan,

och vishet från tillförlitliga läppar vinner uppfyllelse.

9 En väiuppfostrad man vet mycket,

och den mångförfarne har visa ting att förkunna. 10 Den som intet har erfarit vet föga, 11 men den som har farit vida omkring, han är rik på visdom. 12 Mycket har jag sett under mina irrfärder,

och min insikt är större, än mina ord låta förstå. 13 Ofta har jag varit i dödsfara,

men blev räddad, tack vare allt som jag hade lärt. 14 De som frukta Herren, deras ande skall förbliva vid liv, 15 ty deras hopp står till honom som räddar dem. 16 Den som fruktar Herren förfaras alls icke;

han rädes alls icke, ty Herren är hans hopp. 17 Den som fruktar Herren - salig är hans själ. 18 På vem förlitar han sig? Och vem är hans stöd? 19 Herrens ögon äro vända till dem som älska honom;

ett mäktigt beskärm och ett fast stöd är han,

ett skygd rnot den brännande vinden och ett skygd mot middagshettan.

Han bevarar dem för att stöta emot och hjälper dem, så att de icke falla. 20 Han höjer deras mod och upplyser deras ögon;

han giver läkedom och liv och välsignelse.

21 Den som offrar av orättfånget gods, hans gåva är en bespottelse; 22 och de orättfärdigas bespottelser äro ej Gud till behag.

23 Icke har den Högste behag till de ogudaktigas offergåvor,

ej heller förlåter han synder för mängden av offer. 24 Att frambära offer av fattigas ägodelar

är såsom att slakta en son i hans faders åsyn. 25 Av armodets bröd beror de fattigas liv;

den som berövar dem det, han är en blodsman. 26 Att avhända någon hans livsuppehälle är detsamma som att dräpa sin nästa, 27 och att förhålla dagakarlen hans lön, det är att utgjuta blod.

28 Den ene bygger upp, och den andre river ned -

vad hava de vunnit därpå annat än mödor? 29 Den ene beder, och den andre förbannar -

vilkenderas röst skall Herren höra? 30 Den som tvår sig efter beröring med en död och kommer vid honom igen,

vad har han vunnit genom sin tvagning? 31 Så är det ock med den som fastar för sina synders skull,

men sedan går och gör samma synder igen:

vem skall väl höra hans bön,

och vad har han vunnit genom att ödmjuka sig?

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h