Sir 39

Den vises sysselsättning. Den underbara ändamålsenligheten i skapelsen.

Icke så den som allenast tänker på den Högstes lag

och begrundar den i sitt sinne. 1Han forskar i alla de gamles visdom

och sysselsätter sig ivrigt med profeternas utsagor. 2Han aktar noga på vad namnkunniga män förtälja

och tränger in i tänkespråkens ordvändningar. 3Han forskar efter ordspråkens förborgade mening

och fördjupar sig i tänkespråkens gåtor. 4Bland stormän gör han tjänst,

och inför fursten träder han fram.

Han färdas genom främmande folks länder,

ty med både gott och ont bland människor gör han sig förtrogen. 5Med all sin håg söker han Herren, sin Skapare,

och inför den Högste bönfaller han.

Han upplåter sin mun i åkallan

och beder om tillgift för sina synder. 6Om Herren, den Store, det vill,

så varder han uppfylld med förstånds ande.

Han låter visdomsord rikligen flöda,

och i sin bön prisar han Herren. 7Han använder rätt sin rådklokhet och sitt förstånd,

och Herrens hemligheter begrundar han. 8Han framlägger sin lära och undervisning,

och av Herrens förbunds lag berömmer han sig. 9Många prisa hans insikt,

och aldrig någonsin skall den varda förgäten.

Hans åminnelse skall icke upphöra,

och hans namn skall leva från släkte till släkte. 10Om hans vishet skola folken förtälja,

och hans lov skall man förkunna i församlingen. 11Om han får leva, skall han efterlämna ett namn, större än tusendens;

och om han får gå till ro, ökar han än mer sin berömmelse.

12Ytterligare vill jag med eftertänksamhet uttala mig;

full, såsom fullmånen, är jag av tankar. 13Lyssnen till mig, I mina fromma barn, så skolen I grönska

såsom rosenbusken, där den växer vid vattenbäcken. 14I skolen sprida ljuvlig vällukt såsom rökelsen

och skjuta blomster såsom liljan.

Låten eder doft utströmma, och stämmen upp en lovsång.

Loven Herren för alla hans gärningar. 15Given hans namn ära,

och tacken honom med lovprisning,

med edra läppars sånger och med harpospel.

Ja, så skolen I sjunga i eder lovsång:

16Övermåttan härliga äro alla Herrens verk,

och allt vad han bjuder, det sker på sin rätta tid. 17Icke må man säga: »Vad är detta?», »Vartill är detta?»

Ty allt bliver efterfrågat i sin tid.

På hans ord reste sig vattnet upp såsom i en hög,

och på hans muns befallning samlades det i sina förvaringsrum. 18På hans bud sker allt vad han har beslutit,

och ingen finnes, som kan hindra hans frälsning.

19Alla människors gärningar äro uppenbara inför honom,

och intet kan fördöljas för hans ögon. 20Hans blickar gå från den ena tidsåldern till den andra,

och intet är underbart i hans ögon. 21Icke må man säga: »Vad är detta?», »Vartill är detta?»

Ty allting är skapat för sin särskilda uppgift. 22Hans välsignelse övertäcker jorden såsom en ström

och vattnar den såsom en översvämmande flod. 23Likaledes bliva ock folken rov för hans vrede,

såsom, när han en gång förvandlade vattenrikt land till salthed. 24För de fromma äro hans vägar jämna,

men för de orättfärdiga äro de fulla av stötestenar. 25Vad gott är har från begynnelsen blivit berett för de goda,

men vad ont är för syndarna. 26Det förnämsta av allt som är nödigt för en människas liv

är vatten, eld, järn och salt,

vetemjöl, honung och mjölk,

druvans blod, olja och kläder. 27Allt detta bliver för de gudfruktiga till något gott,

men för syndarna vändes det till något ont. 28Det finnes vindar som äro skapade till straffdom,

och som i sitt raseri låta sina gisselslag drabba hårt.

I tillintetgörelsens stund utgjuta de sin kraft

och stilla så hans vrede, som har skapat dem. 29Eld och hagel, hungersnöd och pest,

alltsammans är det skapat till straffdom, 30så ock vilddjurs tänder, skorpioner och ormar

och svärdet som straffar och förgör de ogudaktiga. 31De fröjda sig över hans bud

och hålla sig redo för sina olika uppgifter på jorden;

och när deras tid kommer, lyda de villigt hans ord.

32Fördenskull har jag från begynnelsen varit fast i min övertygelse

och har begrundat det och upptecknat det: 33alla Herrens verk äro fullkomliga

och utföra i rätt tid alla sina olika uppgifter. 34Icke må man säga: »Det ena är sämre än det andra»,

ty allting varder gillat, när dess tid kommer. 35Så sjungen då av allt hjärta och med hög röst,

och loven Herrens namn.

^{a b c d e f g h i j k l m n o p q r}