Sir 4

Förmaning till barmhärtighet mot de fattiga och hjälplösa. Vishetens underliga vägar med de sina. Sann och falsk blygsel m. m.

1Min son, undanhåll ej den fattige hans uppehälle,

och låt bedjande blickar icke vänta. 2Bedröva icke den som hungrar,

och gör ej den nödställde förbittrad. 3Reta icke ytterligare upp ett förbittrat sinne,

och låt ej den behövande vänta på din gåva. 4Avvisa icke den bönfallande i hans betryck,

och vänd ej ditt ansikte bort ifrån den fattige. 5Vänd icke ditt öga bort ifrån en bedjande,

och giv ingen tillfälle till att förbanna dig. 6Ty när någon förbannar dig i sitt sinnes bitterhet,

skall han som har skapat honom höra hans bön. 7Gör dig omtyckt i församlingen,

och sänk ditt huvud inför den mäktige. 8Böj ditt öra till den fattige,

och giv honom i saktmod vänligr svar. 9Rädda den som lider orätt från den som kränker hans rätt,

och var oförskräckt, när du fäller dom. 10Var för de faderlösa såsom en fader,

och i makes ställe för deras moder.

Då skall du vara likasom en son till den Högste,

och han skall älska dig mer än din egen moder älskar dig.

11Visheten upphöjer sina barn

och tager sig an dem som fara efter henne. 12Den som har henne kär, han har livet kärt,

och de som bittida söka henne skola bliva mättade med glädje. 13Den som håller fast vid henne, han får ära till arvedel,

och där hon träder in, där giver Herren sin välsignelse. 14De som tjäna henne göra prästtjänst inför den Helige,

och dem som älska henne älskar Herren. 15Den som är hörsam mot henne skall få döma folken,

och den som aktar på henne skall få bo i trygghet.

16Om någon sätter sin lit till henne, skall han få henne till arvedel,

och hans efterkommande skola förbliva i besittning av henne. 17I begynnelsen vandrar hon väl svåra omvägar med honom;

hon låter fruktan och räddhåga komma över honom

och plågar honom med sin tuktan,

till dess hon kan lita på honom

och har fått pröva honom genom sina krav. 18Men sedan vänder hon raka vägen tillbaka till honom

och bereder honom glädje och uppenbarar för honom sina hemligheter. 19Men viker han av på orätt stig, så lämnar hon honom

och giver honom till pris åt det fall som väntar honom.

20Giv akt på vad stunden kräver, och tag dig till vara för vad ont är,

och blygs sedan icke över dig själv. 21Ty det finnes en blygsel som drager synd med sig;

det finnes ock en blygsel som medför ära och ynnest. 22Hav icke anseende till personen, därmed skadar du dig själv;

och visa ej falsk försyn, därmed kommer du själv på fall. 23Håll icke ditt ord tillbaka, när du kan hjälpa,

och fördölj icke din vishet av fåfänga. 24Ty genom ord bliver vishet kunnig,

och tukt genom tungans tal. 25Motsäg icke sanningen;

fastmer må du skämmas över din egen fåkunnighet. 26Blygs icke för att bekänna dina synder,

nej, kämpa icke mot strömmen. 27Fall icke till föga för en dåraktig man,

och hav ej anseende till den mäktiges person. 28Kämpa för sanningen intill döden,

så skall Herren Gud strida för dig.

29Var icke käck i tungan

och trög och slapp i handlingen. 30Var icke såsom ett lejon i ditt hus

eller en misstänksam tyrann bland dina tjänare.

^{a b c d e f g h i}