Sir 48

f 9. 2 Kon 2,11; 1 Mack 2,58

g 10. Mal 4,5

h 12. 2 Kon 2,9.6,14,32

i 14. 2 Kon 13,21

j 15. Sir 47,24

k 16. Sir 49,4

l 17. 2 Kon 20,20; 2 Krön 32,2

m 18. 2 Kon 18,13; Jes 36,1

n 19. 2 Kon 19,1

o 21. 2 Kon 19,35; Jes 37,36; 1 Mack 7,41

p 22. 2 Kon 18,3

q 23. 2 Kon 20,8; Jes 38,5

r 24. 2 Kon 20,17; Jes 40,1

Fortsättning av fädernas lov: Elias, Elisa, Esekias, Esaias.

1 Därefter uppstod Elias, en profet lik en eld,

vilkens ord brann såsom en fackla. 2 Han lät hungersnöd drabba folket,

och genom sin nitälskan kom han deras antal att förminskas. 3 Genom Herrens ord tillslöt han himmelen;

likaså lät han eld tre gånger falla ned. 4 Huru härlig tedde du dig icke, Elias, i dina undergärningar!

Ja, vem är dig lik, så att han skulle kunna berömma sig därav, 5 du som uppväckte en död från de döda,

från dödsriket, genom den Högstes ord; 6 du som störtade konungar ned i fördärvet,

och höga herrar från deras sjukläger; 7 du som på Sina förnam straffförkunnelsen,

och på Koreb hämndens domar; 8 du som smorde konungar till att öva vedergällning,

och profeter till efterföljare åt dig; 9 du som blev upptagen i en stormvind av eld,

i en vagn, dragen av eldshästar; 10 du som står redo för kommande tider, såsom det är skrivet,

till att stilla vreden, innan den bryter ut,

och till att vända fädernas hjärtan till barnen

och upprätta Jakobs stammar! 11 Saliga äro de som skola få se dig;

ja, saliga äro ock de som redan hava insomnat i ro.

Ty också vi skola förvisso få leva.

12 Sedan Elias hade överskyggts av stormvinden,

blev Elisa uppfylld av hans ande.

Så länge denne levde, kunde ingen furste få honom att vackla,

och ingen fick makt över honom. 13 Ingenting översteg hans förmåga,

och ännu i graven hade hans kropp profetisk kraft. 14 Medan han levde, gjorde han tecken,

och när han var död, voro hans gärningar underbara.

15 Trots allt detta bättrade folket sig icke

och avstod ej från sina synder,

till dess de blevo bortförda såsom byte från sitt land

och förskingrades över hela jorden;

allenast en ringa del av folket lämnades kvar,

så ock en furste åt Davids hus. 16 Några av dessa gjorde det som var välbehagligt för Herren,

men andra begingo synder i myckenhet.

17 Esekias befäste sin stad

och drog in en vattenledning i den.

Han högg igenom den hårda klippan med järn

och byggde dammar för vattnet. 18 I hans dagar drog Sennakerim ditupp,

och han sände Rabsake åstad.

Denne lyfte sin hand mot Sion

och for i sitt övermod ut i hädelser. 19 Då skälvde deras hjärtan och deras händer,

de våndades såsom barnaföderskor. 20 De åkallade Herren, den barmhärtige,

och uträckte sina händer mot honom.

Och den Helige hörde dem snarligen från himmelen

och förlossade dem genom Esaias. 21 Han slog assyriernas läger,

och hans ängel förgjorde dem. 22 Ty Esekias gjorde det som var välbehagligt för Herren

och höll sig stadigt på sin fader Davids vägar;

och dessa förelades honom av Esaias, profeten,

den store och i sina syner sannfärdige. 23 I hans dagar gick solen tillbaka,

och han förlängde konungens liv. 24 Med mäktig ande skådade han det tillkommande

och tröstade de sörjande på Sion. 25 Han uppenbarade vad som skulle komma, intill en avlägsen framtid,

och det förborgade, förrän det ännu hade inträffat.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m ⁿ ^o ^p ^q ^r