Tob 11
Hemkomsten.
1Tobias begav sig därefter åstad; och han lovade Gud för att han hade gjort hans resa så lyckosam. Och han tog avsked av Raguel och hans hustru Edna. Han for så vägen fram, till dess han kom i närheten av Nineve. 2Då sade Rafael till Tobias: »Minnes du icke, min broder, huru det stod till med din fader, när du lämnade honom? 3Låt oss nu skynda i förväg, före din hustru, och ställa huset i ordning. 4Och tag fiskens galla i din hand.» Så begåvo de sig åstad, och hunden följde efter dem. 5Men Hanna satt och såg utåt vägen efter sin son. 6Då hon nu fick se honom komma, sade hon till hans fader: »Se, här kommer din son, i sällskap med mannen som for med honom.» 7Och Rafael sade: »Jag vet att din fader kommer att spärra upp ögonen. 8Tag du då och smörj hans ögon med gallan. När han så känner svedan, skall han gnida dem, och de vita fläckarna skola falla bort, och han skall se dig.» 9Men Hanna skyndade emot dem och föll sin son om halsen och sade till honom: »Jag har då fått återse dig, mitt barn! Nu vill jag gärna dö.» Och de gräto båda. 10Då gick Tobit ut mot dörren, och han var nära att falla. Men sonen skyndade fram till sin fader 11och fattade tag i honom, och han strök gallan på sin faders ögon och sade: »Var vid gott mod, min fader.» 12När det nu begynte att svida, gned han sig i ögonen. 13Då föllo de vita fläckarna såsom fjäll ifrån hans ögonvrår. Och när han fick se sin son, föll han honom om halsen 14och brast i gråt och sade: »Lovad vare du, o Gud, lovat vare ditt namn evinnerligen, och lovade vare alla dina heliga änglar, 15för att du väl har agat mig, men nu åter har förbarmat dig över mig. O, jag ser min son TobiasI» Då gick sonen, uppfylld av glädje, in i huset; och han omtalade för sin fader de stora ting som hade hänt honom i Medien. 16Därefter gick Tobit ut för att möta sin sonhustru vid Nineves stadsport; och han var uppfylld av glädje och lovade Gud. Och de som sågo honom komma gående förundrade sig över att han hade fått sin syn igen. 17Men Tobit betygade för dem att Gud hade förbarmat sig över honom. Då nu Tobit kom fram till sin sonhustru Sara, hälsade han henne och sade: »Var välkommen, min dotter. Välsignad vare Gud, som har fört dig till oss! Välsignade vare ock din fader och din moder!» Och det blev stor glädje bland alla hans bröder i Nineve. 18Akiakar och hans brorson Nadab kommo också tillstädes;och Tobias’ bröllop firades med gamman i sju dagar. a b
Copyright information for
Swe1917