Tob 14

a 2. Tob 2,10.11,13

b 3. 1 Mos 49,1; 4.Jon 3,4; Nah 1,1; Sef 2,13.5.Esr 3,8.12. 6,14; Jes 2,2

c 7. Tob 13,11

d 10. Tob 4,3

1 Härmed slutade Tobit sin lovsång.

Tobits sista ord och död. Tobias’ död.

2 Tobit var femtioåtta år gammal, när han förlorade sin syn, och efter åtta år fick han den igen. Han utdelade allmosor och fruktade alltjämt Herren Gud och tackade honom. 3 Och han uppnådde en mycket hög ålder.

Och han kallade till sig sin son, jämte dennes söner; och han sade till honom: »Min son, jag är nu gammal och färdig att skiljas ifrån detta livet; tag dina söner med dig 4 och begiv dig bort till Medien, min son. Ty jag är övertygad om att Nineve skall omstörtas, alldeles såsom profeten Jonas har sagt. I Medien däremot skall till en viss tid råda mer lugn. Och jag är övertygad om att våra bröder i hemlandet skola drivas bort ifrån det goda landet och förskingras, och att Jerusalem skall bliva öde och Guds hus där brännas upp och ligga öde till en tid. 5 Sedan skall Gud åter förbarma sig över dem och låta dem vända tillbaka till deras land. Och de skola bygga upp Guds hus igen — det skall dock icke bliva sådant som det förra var — och det skall äga bestånd, till dess denna världsålders tider äro fullbordade. Därefter skola de vända tillbaka från alla de länder i vilka de hava levat såsom fångar och bygga upp Jerusalem med härlighet. Och Guds hus där skall för alla kommande släkten byggas upp med glänsande prakt, i enlighet med vad profeterna hava talat om denna stad. 6 Och alla hedningar skola uppriktigt omvända sig till att frukta Herren Gud, och de skola gräva ned sina avgudabilder. 7 Ja, alla hedningar skola lova Herren. Och Guds eget folk skall tacka honom, och Herren skall upphöja sitt folk. Och alla de som i sanning och rättfärdighet älska Herren Gud, så att de bevisa barmhärtighet mot våra bröder, de skola glädja sig. 8 Så begiv dig nu, min son, bort ifrån Nineve; ty det som profeten Jonas har talat skall förvisso gå i fullbordan. 9 Men håll du lagen och budorden, och älska barmhärtigheten och var rättfärdig, på det att det må gå dig väl. 10 Begrav mig med heder, och din moder vid min sida; men stannen sedan icke längre kvar i Nineve. Betänk, min son, vad Nadab gjorde mot sin fosterfader Akiakar, huru han störtade honom ur ljuset ned i mörkret, ochhuru illa han lönade honom. Akiakar blev räddad, men den andre fick sin välförtjänta lön och måste själv stiga ned i mörkret. Akiakar övade barmhärtighet, och han blev frälst ur dödens snara, vilken Nadab hade lagt ut för honom; men denne föll själv i snaran och förgicks. 11 Sen fördenskull, mina barn, vad barmhärtighet förmår, och huru rättfärdighet frälsar.»

Medan han sade detta, gav han upp andan på sitt läger. Han var då ett hundra femtioåtta år gammal. Och Tobias begrov honom med stor heder. 12 Och när Hanna dog, begrov i han henne vid faderns sida. Sedan drog Tobias med sin hustru och sina söner bort till Ekbatana, till sin svärfader Raguel. 13 Och han uppnådde en hög ålder, i ära och anseende. Och han begrov sina svärföräldrar med stor heder och tog så deras egendom i arv, likasom förut sin fader Tobits, 14 Han dog i Ekbatana i Medien, ett hundra tjugusju år gammal. 15 Och förrän han dog, fick han höra om Nineves undergång; det blev nämligen erövrat av Nebukadnessar och Asverus. Och han fick så före sin död glädja sig över Nineves fall. Amen.

^a ^b ^c ^d