Wis 2

De ogudaktigas förvända tankar om liv och död. Deras hätskhet mot de rättfärdiga.

1,16 Men de ogudaktiga kalla döden till sig med ord och gärningar,

de räkna honom för en vän och tråna efter honom.

Ja, de hava slutit förbund med honom;

de äro ju ock värda att höra honom till. 1Ty de säga vid sig själva i sina förvända tankar:

»Kort och eländigt är vårt liv;

när en människa skall dö, gives det ingen bot för henne,

och någon befriare från dödsriket har aldrig blivit funnen. 2Genom en slump hava vi ju kommit till,

och efter detta skola vi vara som om vi aldrig hade funnits.

Ty en rök är andedräkten i vår näsa,

och tanken en gnista, tänd vid vårt hjärtas slag. 3När den har slocknat, skall kroppen varda till aska

och anden förspridas såsom tunnaste luft. 4Och vårt namn skall förgätas med tiden,

och ingen skall vidare komma ihåg våra verk;

vårt liv skall försvinna såsom spåren efter en sky,

det skall förflyktigas likasom en dimma

som drives undan av solens strålar

och bringas att sjunka av dess värme. 5Ja, vår levnadstid är lik ens skugga som far förbi,

och det gives ingen återgång, när vårt slut har kommit;

ty detta är beseglat, och ingen kan göra någon ändring.

6Välan, låt oss då fägna oss med det goda vi hava,

låt oss njuta världen med iver, såsom i ungdomsåren. 7Må vi icke spara på ädelt vin och på salvor

och icke låta någon vårens blomma undgå oss. 8Vi vilja bekransa oss med rosenknoppar, förrän de vissna; 9ingen av oss må hålla sig borta från våra yppiga gillen,

överallt må vi kvarlämna tecken av vår festgädje.

Ty detta är vår del och vår lott.

10Låt oss förtrycka den som är rättfärdig och fattig

och icke visa skonsamhet mot änkan

eller försyn för den gamles av ålder grånade hår. 11Nej, må vår styrka vara lagen för det rätta,

ty det svaga bevisar sig duga till intet. 12Låt oss lägga försåt för den rättfärdige, eftersom han är oss besvärlig

och sätter sig emot våra gärningar

och bannar oss för våra försyndelser mot lagen

och förevitar oss våra försyndelser mot god tukt. 13Han utgiver sig för att äga kunskap om Gud,

och han kallar sig själv ett Herrens barn. 14Han är likasom en anklagelse mot våra tankar,

han är oss motbjudande redan till att se på, 15därför att hans leverne är så olikt andras

och hans stigar äro så främmande. 16Såsom falskt mynt äro vi räknade af honom,

och han håller sig borta från våra vägar såsom från orenlighet.

De rättfärdigas ände prisar han salig

och skryter med att Gud är hans fader. 17Låt oss då se om hans ord äro sanna,

och pröva hurudan utgången bliver för honom, 18Ty om den rättfärdige är Guds son, skall ju Gud taga sig an honom

och frälsa honom ur hans motståndares hand. 19Genom kvalfull misshandling vilja vi utforska honom,

för att så lära känna huru tålig han är

och pröva huru ståndaktig han är. 20Till neslig död vilja vi döma honom;

Gud skall ju se till honom, efter vad han själv har sagt.»

21Så tänka de, men de fara vilse,

ty deras ondska har förblindat dem; 22de känna icke Guds hemligheter

och hoppas icke på någon fromhetens lön

och tro icke på någon äreskänk för obefläckade själar. 23Gud skapade ju människan till oförgänglighet

och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen. 24Men genom djävulens avund kom döden in i världen,

och de som höra honom till, få erfara den.

^{a b c d e f g h i}