Ezekiel 19

Klagosång över Juda konungahus.

 Men du, stäm upp en klagosång

     över Israels furstar;

     säg:

     Huru var icke din moder en lejoninna!

     Bland lejon låg hon;

 hon födde upp sina ungar

     bland kraftiga lejon.1 Mos.49,9 f.

 Så födde hon upp en av sina ungar,

     så att han blev ett kraftigt lejon;

 han lärde sig att taga rov,

     människor åt han upp.2 Kon. 23,31 f. Jer. 22,10 f.

 Men folken fingo höra om honom

     och han blev fångad i deras grop;

 och man förde honom med krok i nosen

     till Egyptens land.

 När hon nu såg att hon fick vänta förgäves,

     och att hennes hopp blev om intet,

 då tog hon en annan av sina ungar

     och gjorde denne till ett kraftigt lejon.2 Kon. 24,18 f.

 Stolt gick han omkring bland lejonen,

     ja, han blev ett kraftigt lejon;

 han lärde sig att taga rov,

     människor åt han upp.

 Han våldförde deras änkor,

     deras städer förödde han.

 Och landet med vad däri var blev förfärat

     vid dånet av hans rytande.

 Då bådade man upp folk mot honom

     runt omkring från länderna;

 och de bredde ut sitt nät för honom,

     och han blev fångad i deras grop

 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,

     och förde honom till konungen Babel

 Där satte man honom in i fasta borgar,

 för att hans röst ej mer skulle höras

     bort till Israels berg.2 Kon. 25,6.

10 

 Medan de levde i ro, var din moder såsom ett vinträd,

     planterat vid vatten.

 Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott,

     genom det myckna vattnet.
11 

 Det fick starka grenar,

     tjänliga till härskarspiror,

 och dess stam växte hög,

     omgiven av lövverk,

 så att det syntes vida, ty det var högt

     och rikt på rankor.

12 

 Då ryckte man upp det i vrede,

     och det blev kastat på jorden,

 och stormen från öster

     förtorkade dess frukt.

 Dess starka grenar

     brötos av och torkade bort,

     elden fick förtära dem.Hes. 17,10. Hos. 13,15.
13 

 Nu är det utplanterat i öknen,

     i ett torrt och törstande land.
14 

 Och eld har gått ut från dess yppersta gren

     och har förtärt dess frukt.

 Så finnes där nu ingen stark gren kvar,

  ingen härskarspira!2 Krön. 36,11, 19 f.

En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.
Copyright information for Swe1917