Hosea 5

Israel och Juda hotas med undergång.

 Hören detta, I präster,

     akten härpå, I av Israels hus,

 och I av konungens hus, lyssnen härtill;

 ty eder gäller domen.

 Ty I haven varit en snara för Mispa

 och ett nät, utbrett på Tabor.1 Kon. 12,32.

 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,

 men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.

 Jag känner Efraim,

 och Israel är icke fördold för mig.

 Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka,

 Israel har orenat sig.

 De lägga sig icke vinn om

 att vända tillbaka till sin Gud,

 ty en trolöshetens ande bor i deras bröst,

 och HERREN känna de icke.

 Men Israels stolthet vittnar emot honom,

 och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning;

 Juda kommer ock på fall jämte dem.Hos. 7,10.

 Om de än med får och fäkreatur

 gå åstad för att söka HERREN,

 så finna de honom ändå icke;

 han har dragit sig undan från dem.

 Mot HERREN hava de handlat trolöst,

 ja, de hava fött barn som icke äro hans.

 Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem,

 jämte det som de fingo på sin del.Hos. 2,4.

 Stöten i basun i Gibea,

     i trumpet i Rama,

 blåsen larmsignal i Bet-Aven.

     Fienden är efter dig, Benjamin!

 Efraim skall varda ödelagt

     på straffets dag;

 mot Israels stammar

     kungör jag vad visst är.
10 

 Juda furstar hava blivit

     råmärkflyttares likar;

 över dem skall jag utgjuta

     min vrede såsom vatten.5 Mos. 19,14. 27,17.

11 

 Efraim lider förtryck,

     och hans rätt våldföres,

 ty han har tagit sig till att vandra

     efter tomma stadgar.
12 

 Därför är jag nu för Efraim såsom mal

 och för Juda hus såsom röta i benen.
13 

 Och Efraim har märkt sin sjukdom

 och Juda sitt sår;

 därför har Efraim gått till Assur

 och sänt bud till Jarebs-konungen.

 Men denne skall icke kunna hela eder;

 edert sår skall icke bliva läkt.2 Kon. 15,19. 16,7. Hos. 10,6. 12,1.

14 

 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim

 och såsom ett ungt lejon mot Juda hus.

 Själv griper jag mitt rov och går bort därmed;

 jag släpar det bort utan räddning.Hos. 13,7.
15 

 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning,

 till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt

 och begynna söka mitt ansikte.
Copyright information for Swe1917