Isaiah 16

Fortsättning av föregående profetia.

 »Sänden åstad de lamm

 som landets herre bör hava

 från Sela genom öknen

     till dottern Sions berg.»

 Och såsom flyktande fåglar,

     lika skrämda fågelungar

 komma Moabs döttrar

     till Arnons vadställen.

 De säga: »Giv oss råd,

     bliv medlare för oss.

 Låt din skugga vara såsom natten,

     nu mitt i middagshettan.

 Skydda de fördrivna;

     röj icke de flyktande.

 Låt mina fördrivna

     finna härbärge hos dig,

 var för Moab ett beskärm

     mot fördärvaren,

 till dess att utpressaren ej mer är till

     och fördärvet får en ände

 och förtryckarna försvinna

     bort ur landet.

 Så skall genom eder mildhet

     eder tron bliva befäst,

 och på den skall sitta trygg

     i Davids hydda

 en furste som far efter vad rätt är

     och främjar rättfärdighet.»

 Vi hava hört om Moabs högmod,

     det övermåttan höga,

 om hans högfärd, högmod och övermod

     och opålitligheten i hans lösa tal.

 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,

     hela landet måste jämra sig.

 Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka

     i djup bedrövelse.

 Ty Hesbons fält äro förvissnade,

     så ock Sibmas vinträd,

 vilkas ädla druvor

     slogo folkens herrar till marken,

 vilkas rankor nådde till Jaeser

     och förirrade sig i öknen,

 vilkas skott bredde ut sig

     och gingo över havet.

 Därför gråter jag över Sibmas vinträd,

     såsom Jaeser gråter;

 med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,

     och dig, Eleale.

 Ty mitt i din sommar och din bärgningstid

     har ett skördeskri slagit ned.
10 

 Glädje och fröjd är nu avbärgad

     från de bördiga fälten,

 och i vingårdarna höjes intet glädjerop,

     höres intet jubel;

 ingen trampar vin i pressarna,

     på skördeskriet har jag gjort slut.
11 

 Därför klagar mitt hjärta

     såsom en harpa över Moab,

 ja, mitt innersta över Kir-Heres.
12 

 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden

 och huru han än går in i sin helgedom och beder,

     så uträttar han intet därmed.

13 Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab. 14 Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.
Copyright information for Swe1917