Isaiah 26

Juda segersång. Dess strider och dess återuppståndelse till nytt liv.På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:

 »Vår stad giver oss styrka;

 murar och värn

     bereda oss frälsning.

 Låten upp portarna,

 så att ett rättfärdigt folk

     får draga därin,

     ett som håller tro.

 Den som är fast i sitt sinne

 bevarar du i frid, i frid;

     ty på dig förtröstar han.

 Förtrösten då på HERREN

     till evig tid;

 ty HERREN, HERREN

     är en evig klippa.

 Ty dem som trona i höjden,

     dem störtar han ned,

     ja, den höga staden;

 han ödmjukar den,

     ödmjukar den till jorden,

 han slår den ned i stoftet.

 Den trampas under fötterna,

     under de förtrycktas fötter,

     under de armas steg.»

 Men den rättfärdiges väg är jämn;

 åt den rättfärdige bereder du

     en jämnad stig.

 Ja, på dina domars väg,

     HERRE, förbida vi dig;

 till ditt namn och ditt pris

     står vår själs trängtan.

 Min själ trängtar efter dig om natten,

 och anden i mig söker dig bittida;

 ty när dina domar drabbar jorden,

 lära sig jordkretsens

     inbyggare rättfärdighet.
10 

 Om nåd bevisas mot den ogudaktige,

     så lär han sig icke rättfärdighet;

 i det land, där rätt skulle övas,

     gör han då vad orätt är

 och ser icke HERRENS höghet.

11 

 HERRE, din hand är upplyft,

     men de se det icke;

 må de nu med blygsel

     se din nitälskan för folket;

 ja, må eld förtära

     dina ovänner.
12 

 HERRE, du skall skaffa

     frid åt oss,

 ty allt vad vi hava uträttat

     har du utfört åt oss.
13 

 HERREN, vår Gud,

 andra herrar än du

     hava härskat över oss,

 men allenast dig prisa vi,

     allenast ditt namn.
14 

 De döda få icke liv igen,

     skuggorna stå ej åter upp;

 därför hemsökte och förgjorde du dem

 och utrotade all deras åminnelse.

15 

 Du förökade en gång folket, HERRE;

 du förökade folket och bevisade dig härlig;

 du utvidgade landets alla gränser.
16 

 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,

 de hava utgjutit tysta böner,

     när din tuktan kom över dem.
17 

 Såsom en havande kvinna,

     då hon är nära att föda,

 våndas och ropar

     i sina kval,

 så var det med oss

     inför ditt ansikte, o HERRE.
18 

 Vi voro också havande och våndades;

     men när vi födde, var det vind.

 Vi kunde icke bereda

     frälsning åt landet;

 inga människor födas mer

     till att bo på jordens krets.
19 

 Men dina döda må få liv igen;

     mina dödas kroppar må åter stå upp.

 Vaknen upp och jublen,

     I som liggen i graven;

 ty din dagg är en ljusets dagg,

 och jorden skall giva igen de avsomnade.
20 

 Välan då, mitt folk,

     gå in i dina kamrar

 och stäng igen dörrarna om dig;

 göm dig ett litet ögonblick,

 till dess att vreden har gått förbi.
21 

 Ty se, HERREN

     träder ut ur sin boning,

 för att hemsöka jordens inbyggare

     för deras missgärning;

 och jorden skall låta komma i dagen

     allt blod som där har blivit utgjutet,

 och skall icke längre betäcka

     dem som där hava blivit dräpta.
Copyright information for Swe1917