Isaiah 32

Rättfärdighetens rike. Landets förödelse. Andeutgjutelsen och dess frukter.

 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet,

 och härskare, som skola härska med rättvisa.

 Var och en av dem skall vara

     såsom en tillflykt i stormen,

     ett skydd mot störtskuren;

 de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark,

     såsom skuggan av en väldig klippa

     i ett törstigt land.

 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade,

 och de hörandes öron skola lyssna till.

 Då skola de lättsinnigas hjärtan

     bliva förståndiga och vinna kunskap,

 och de stammandes tungor skola tala

     flytande och tydligt.

 Dåren skall då icke mer heta ädling,

 ej heller bedragaren kallas herre.

 Ty en dåre talar dårskap,

 och hans hjärta reder till fördärv;

 så övar han gudlöshet

 och talar, vad förvänt är, om HERREN,

 så låter han den hungrige svälta

 och nekar den törstige en dryck vatten.

 Och bedragaren brukar onda vapen,

 han tänker ut skändliga anslag

 till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord,

 fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

 Men en ädling tänker ädla tankar

 och står fast vid det som ädelt är.

 I kvinnor, som ären så säkra,

 stån upp och hören min röst;

 I sorglösa jungfrur,

     lyssnen till mitt tal.
10 

 När år och dagar hava gått,

     då skolen I darra, I som ären så sorglösa,

 ty då är det slut med all vinbärgning,

     och ingen fruktskörd kommer mer.
11 

 Bäven, I som ären så säkra,

     darren, I som ären så sorglösa,

 läggen av edra kläder och blotten eder,

     kläden edra länder med säcktyg.
12 

 Slån eder för bröstet

     och klagen över de sköna fälten,

     över de fruktsamma vinträden,
13 

 över mitt folks åkrar

     som fyllas av törne och tistel,

 ja, över alla glädjens boningar

     i den yra staden.
14 

 Ty palatsen äro övergivna,

     den folkrika staden ligger öde,

 Ofelhöjden med vakttornet

     är förvandlad till grotthålor för evig tid,

 till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd

     och där hjordar beta --
15 

 detta intill dess att ande från höjden

     bliver utgjuten över oss.

 Då skall öknen bliva ett bördigt fält

 och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16 

 då skall rätten taga sin boning i öknen

 och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 

 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid

 och rättfärdighetens vinning vara ro

 med trygghet till evig tid.
18 

 Och mitt folk skall bo i fridshyddor,

 i trygga boningar

 och på säkra viloplatser.
19 

 Men under hagelskurar skall skogen fällas,

 och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20 

 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten,

 I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
Copyright information for Swe1917