Isaiah 33

Sions fienders straff. Det återupprättade Sions rättfärdighet och trygghet.

 Ve dig, du fördärvare,

     som själv har gått fri ifrån fördärvet!

 Ve dig, du härjare,

     som själv har undgått förhärjning!

 När du har fyllt ditt mått att fördärva,

 drabbas du själv av fördärvet;

 när du har fullbordat till härjande

 drabbas du själv av förhärjning.

 HERRE, var oss nådig,

     dig förbida vi.

 Var dessas arm var morgon;

 ja, var vår frälsning i nödens tid.

 För ditt väldiga dån

     fly folken bort;

 när du reser dig upp,

     förskingras folkslagen.

 Och man får skövla och taga byte efter eder,

     såsom gräsmaskar skövla;

 såsom gräshoppor störta fram,

     så störtar man över det.

 HERREN är hög,

     ty han bor i höjden;

 han uppfyller Sion

     med rätt och rättfärdighet.

 Ja, trygga tider skola komma för dig!

 Vishet och kunskap

     bereda Sion frälsning i rikt mått,

 och HERRENS fruktan

     skall vara deras skatt.

 Hör, deras hjältar

     klaga därute,

 fredsbudbärarna

     gråta bitterligen.

 Vägarna äro öde,

     ingen går mer på stigarna.

 Han bryter förbund,

     han aktar städer ringa,

 människor räknar han för intet.

 Landet ligger sörjande och försmäktar,

 Libanon blyges och står förvissnat,

 Saron har blivit likt en hedmark,

 Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
10 

 Men nu vill jag stå upp,

     säger HERREN,

 nu vill jag resa mig upp,

     nu vill jag upphäva mig.
11 

 Med halm gån I havande,

     och strå föden I;

 edert raseri är en eld,

     som skall förtära eder själva.
12 

 Folken skola förbrännas

     och bliva till aska,

 ja, likna avhugget törne,

     som brinner upp i eld.
13 

 Så hören nu, I som fjärran ärer,

     vad jag har gjort;

 förnimmen min makt,

     I som nära ären.
14 

 Syndarna i Sion bliva förskräckta,

 bävan griper de gudlösa.

 »Vem av oss kan härda ut

     vid en förtärande eld,

 vem av oss kan bo

     vid en evig glöd?»
15 

 Den som vandrar i rättfärdighet

     och talar, vad rätt är,

 den som föraktar, vad som vinnes

     genom orätt och våld,

 och den som avhåller sina händer

     från att taga mutor,

 den som tillstoppar sina öron

     för att icke höra om blodsgärningar

 och tillsluter sina ögon

     för att icke se, vad ont är,
16 

 han skall bo på höjderna,

 klippfästen skola vara hans värn,

 sitt bröd skall han få,

     och vatten skall han hava beständigt.
17 

 Ja, dina ögon skola skåda

     en konung i hans härlighet,

 de skola blicka ut

     över ett vidsträckt land.
18 

 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka

     på förskräckelsens tid:

 »Var är nu skatteräknaren,

     var är nu skattevägaren,

 var är den som räknade tornen?»
19 

 Du slipper då att se

     det fräcka folket,

 folket, vars obegripliga språk

     man ej kunde förstå,

 vars stammande tungomål

     ingen kunde tyda.
20 

 Men skåda på Sion,

     våra högtiders stad,

 låt dina ögon betrakta Jerusalem:

     det är en säker boning,

 ett tält, som icke flyttas bort,

 ett vars pluggar

     aldrig ryckas upp

 och av vars streck

     intet enda brister sönder.
21 

 Ja, vi hava där

     HERREN, den väldige;

 han är för oss såsom floder

     och breda strömmar;

 ingen roddflotta kommer där fram,

 och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
22 

 Ty HERREN är vår domare,

     HERREN är vår härskare,

 HERREN är vår konung,

     han frälsar oss.
23 

 Dina tåg hänga slappa,

     de hålla ej masten stadig,

     ej seglet spänt.

 Men då skall rövat gods

     utskiftas i myckenhet,

 ja, också de lama

     skola då taga byte.
24 

 Och ingen av invånarna

     skall säga: »Jag är svag»,

 ty folket, som där bor,

     har fått sin missgärning förlåten.
Copyright information for Swe1917