Isaiah 9

Den kommande fridsfursten. HERRENS ord mot Israel; Israels obotfärdighet.Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

 Det folk som vandrar i mörkret

 skall se ett stort ljus;

 ja, över dem som bo i dödsskuggans land

 skall ett ljus skina klart.

 Du skall göra folket talrikt,

     du skall göra dess glädje stor;

 inför dig skola de glädja sig,

     såsom man glädes under skördetiden,

 såsom man fröjdar sig,

     när man utskiftar byte.

 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok

     och deras skuldrors gissel

 och deras plågares stav,

     likasom i Midjans tid.

 Och skon som krigaren bar i stridslarmet,

 och manteln som sölades i blod,

 allt sådant skall brännas upp

     och förtäras av eld.

 Ty ett barn varder oss fött,

     en son bliver oss given,

 och på hans skuldror

     skall herradömet vila;

 och hans namn skall vara:

 Underbar i råd,

     Väldig Gud,

 Evig fader,

     Fridsfurste.

 Så skall herradömet varda stort

     och friden utan ände

 över Davids tron

     och över hans rike;

 så skall det befästas och stödjas

     med rätt och rättfärdighet,

     från nu och till evig tid.

 HERREN Sebaots nitälskan

     skall göra detta.

 Ett ord sänder Herren mot Jakob,

 och det slår ned i Israel,

 och allt folket får förnimma det,

 Efraim och Samarias invånare,

 de som säga i sitt övermod

     och i sitt hjärtas stolthet:
10 

 »Tegelmurar hava fallit,

     men med huggen sten bygga vi upp nya;

 mullbärsfikonträd har man huggit ned,

     men cederträd sätta vi i deras ställe.»
11 

 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner

 och uppeggar deras fiender,
12 

 araméerna från den ena sidan

     och filistéerna från den andra,

 och de äta upp Israel med glupska gap.

 Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

 hans hand är ännu uträckt.

13 

 Men folket vänder ej åter

     till honom som slår dem;

 Herren Sebaot

     söka de icke.
14 

 Därför avhugger HERREN på Israel

     både huvud och svans,

 han hugger av både palmtopp och sävstrå,

     allt på en dag --
15 

 de äldste och högst uppsatte

     de äro huvudet,

 och profeterna, de falska vägvisarna,

     de äro svansen.
16 

 Ty detta folks ledare föra det vilse,

 och de som låta leda sig gå i fördärvet.
17 

 Därför kan Herren icke glädja sig

     över dess unga män,

 ej heller hava förbarmande

     med dess faderlösa och änkor;

 ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,

 och var mun talar dårskap.

 Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

 hans hand är ännu uträckt.

18 

 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,

 den förtär tistel och törne;

 den tänder på den tjocka skogen,

 så att den går upp i höga virvlar av rök.
19 

 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse

     har landet råkat i brand,

 och folket är likasom eldsmat;

 den ene skonar icke den andre.
20 

 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,

 man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;

 envar äter köttet på sin egen arm:
21 

 Manasse äter Efraim,

     och Efraim Manasse,

 och båda tillhopa vända sig mot Juda.

 Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

 hans hand är ännu uträckt.
Copyright information for Swe1917