Judges 5

Deboras och Baraks segersång.De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

 Att härförare förde an i Israel,

   att folket villigt följde dem --

   loven HERREN därför!Dom. 4,10.

 Hören, I konungar;

   lyssnen, I furstar.

 Till HERRENS ära

   vill jag, vill jag sjunga,

 lovsäga HERREN,

   Israels Gud.

 HERRE, när du drog ut från Seir,

 när du gick fram ifrån Edoms mark,

 då bävade jorden,

   då strömmade det från himmelen,

 då strömmade vatten

   ned ifrån molnen;2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77,18. 97,5. 114,7.

 bergen skälvde

   inför HERRENS ansikte,

 ja, Sinai inför HERRENS,

   Israels Guds, ansikte.

 I Samgars dagar,

   Anats sons,

 i Jaels dagar

   lågo vägarna öde;

 vandrarna måste färdas

    svåra omvägar.Dom. 3,31.

 Inga styresmän funnos,

   inga funnos mer i Israel,

 förrän du stod upp, Debora,

 stod upp såsom en moder i Israel.Dom. 4,4.

 Man valde sig nya gudar;

   då nådde striden fram till portarna.

 Men ingen sköld, intet spjut var att se

 hos de fyrtio tusen i Israel.5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f.

 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar

 och dem bland folket, som villigt följde;
10 

 ja, loven HERREN.

 I som riden på vita åsninnor,

   I som sitten hemma på mattor,

 och I som vandren på vägen, talen härom.
11 

 När man under rop

   skiftar byte mellan vattenhoarna,

 då lovprisar man där

   HERRENS rättfärdiga gärningar,

 att han i rättfärdighet regerar i Israel.

 Då drog HERRENS folk

   ned till portarna.
12 

 Upp, upp, Debora!

 Upp, upp, sjung din sång!

 Stå upp, Barak;

   tag dig fångar,

   du Abinoams son.

13 

 Då satte folkets kvarleva

   de tappre till anförare,

 HERREN satte mig

   till anförare över hjältarna.
14 

 Från Efraim kommo män

   som hade rotfäst sig i Amalek;

 Benjamin följde dig

   och blandade sig med dina skaror.

 Ned ifrån Makir

   drogo hövdingar åstad,

 och från Sebulon män

  som buro anförarstav.Jos. 17,1. Dom. 12,15.
15 

 Furstarna i Isaskar

   slöto sig till Debora;

 och likasom Isaskar,

  så gjorde ock Barak;

 ned i dalen skyndade man i dennes spår.

   Bland Rubens ätter

   höllos stora rådslag.
16 

 Men varför satt du kvar

   ibland dina fållor

 och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?

 Ja, av Rubens ätter

 fördes stora överläggningar.
17 

 Gilead stannade

   på andra sidan Jordan.

 Och Dan varför -- dröjer han

   ännu vid skeppen?

 Aser satt kvar

   vid havets strand,

   vid sina vikar stannade han.Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f.
18 

 Men Sebulon var ett folk

   som prisgav sitt liv åt döden,

 Naftali likaså,

   på stridsfältets höjder.

19 

 Konungar drogo fram och stridde

 ja, då stridde Kanaans konungar

 vid Taanak, invid Megiddos vatten;

 men byte av silver vunno de icke.
20 

 Från himmelen fördes strid,

 stjärnorna stridde

 från sina banor mot Sisera.2 Mos. 14,24 f. Jos. 10,l2 f. Dom. 4,15.

21 

 Bäcken Kison ryckte dem bort,

   urtidsbäcken,

   bäcken Kison.

 Gå fram, min själ, med makt!Dom. 4,13.
22 

 Då stampade hästarnas hovar,

 när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
23 

 Förbannen Meros,

   säger HERRENS ängel,

 ja, förbannen dess inbyggare,

 därför att de ej kommo

   HERREN till hjälp,

 HERREN till hjälp bland hjältarna.

24 

 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,

 Hebers hustru, kainéens,

 välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!Dom. 4,17 f. Judit 13,18.
25 

 Vatten begärde han;

     då gav hon honom mjölk,

 gräddmjölk bar hon fram

     i högtidsskålen.
26 

 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,

 sin högra hand efter arbetshammaren

 med den slog hon Sisera

     och krossade hans huvud,

 spräckte hans tinning

     och genomborrade den.
27 

 Vid hennes fötter sjönk han ihop,

     föll omkull och blev liggande;

 ja, vid hennes fötter

     sjönk han ihop och föll omkull;

 där han sjönk ihop,

     där föll han dödsslagen.

28 

 Ut genom fönstret

     skådade hon och ropade,

 Siseras moder,

     ut genom gallret:

 »Varför dröjer väl

     hans vagn att komma?

 Varför äro de så senfärdiga,

     hans vagnshästars fötter?»
29 

 Då svara de klokaste

     av hennes hovtärnor,

 och själv giver hon sig

     detsamma svaret:
30 

 »Förvisso vunno de byte,

     som de nu utskifta:

 en flicka, ja, två

     åt envar av männen,

 byte av praktvävnader för Siseras räkning,

 byte av praktvävnader, brokiga tyger;

 en präktig duk, ja, två brokiga dukar

 för de fångnas halsar.»

31 

 Så må alla dina fiender

     förgås, o HERRE.

 Men de som älska honom må likna solen,

     när den går upp i hjältekraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.Ps. 19,6. Matt. 13,43.
Copyright information for Swe1917