Lamentations 1

och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över det, mitt under deras ävlan.'»

Så långt Jeremias ord.

 Huru övergiven sitter hon icke,

     den folkrika staden!

 Hon har blivit lik en änka.

     Hon som var så mäktig bland folken,

 en furstinna bland länderna,

     hon måste nu göra trältjänst.Bar. 4,12 f.

 Bittert gråter hon i natten,

     och tårar rinna utför hennes kind.

 Ingen finnes, som tröstar henne,

     bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne;

     de hava blivit hennes fiender.Ps. 38,12. Jer.13,17.

 Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände

     och svåra vedermödor;

 hon bor nu bland hedningarna

     och finner ingen ro.

 Alla hennes förföljare hava fallit över henne,

     mitt i hennes trångmål.

 Vägarna till Sion ligga sörjande,

     då nu ingen kommer till högtiderna.

 Alla hennes portar äro öde,

     hennes präster sucka.

 Hennes jungfrur äro bedrövade,

     och själv sörjer hon bittert.

 Hennes ovänner hava fått övermakten,

     för hennes fiender går allt väl.

 Ty HERREN har sänt henne bedrövelser

     för hennes många överträdelsers skull.

 Hennes barn hava måst gå i fångenskap,

     bortdrivna av ovännen.

 Så har all dottern Sions härlighet

     försvunnit ifrån henne.

 Hennes furstar likna hjortar

     som icke finna något bete;

 vanmäktiga söka de fly bort,

     undan sina förföljare.

 I denna sitt eländes och sin husvillhets tid

     kommer Jerusalem ihåg

 allt vad dyrbart hon ägde

     i forna dagar.

 Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand

     och hon icke har någon hjälpare

 nu se hennes ovänner

     med hån på hennes undergång.Jes. 64,11.

 Svårt hade Jerusalem försynda sig;

     därför har hon blivit en styggelse.

 Alla som ärade henne förakta henne nu,

     då de se hennes blygd.

 Därför suckar hon ock själv

     och drager sig undan.Jes. 47,3. Jer. 13,22, 26. Nah. 3,5.

 Orenhet fläckar hennes klädesfållar;

     hon tänkte icke på anden.

 Därför vart hennes fall så gruvligt;

     ingen finnes, som tröstar henne.

 Se, HERRE, till mitt elände,

     ty fienden förhäver sig.Jes. 47,7.
10 

 Ovännen räckte ut sin hand

     efter allt vad dyrbart hon ägde;

 ja, hon fick se huru hedningar

     kommo in i hennes helgedom,

 just sådana som du hade förbjudit

     att komma in i din församling.5 Mos. 23,3 f. Neh. 13,1 f. Ps. 79,1 f. Hes. 44,9.
11 

 Allt hennes folk måste med suckan

     tigga sitt bröd;

 för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat

     till att stilla sin hunger.

 Se, HERRE, och akta på

     huru föraktad jag har blivit.
12 

 Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram?

     Akten härpå och sen till:

 kan någon plåga vara lik den

     varmed jag har blivit hemsökt,

 den varmed HERREN har bedrövat mig

     på sin glödande vredes dag?Jes. 13,13.
13 

 Från höjden sände han en eld

     i mina ben och fördärvade dem.

 Han bredde ut ett nät för mina fötter,

     han stötte mig tillbaka.

 Förödelse lät han gå över mig,

     han gjorde mig maktlös för alltid.
14 

 Mina överträdelser knötos samman

     av hans hand till ett ok,

 hopbundna lades de på min hals;

     så bröt han ned min kraft.

 Herren gav mig i händerna på människor

     som jag ej kan stå emot.Ps. 31,11.
15 

 Alla de tappra kämpar jag hyste

     aktade Herren för intet.

 Han lyste ut högtid, mig till fördärv,

     för att krossa mina unga män.

 Ja, vinpressen trampade Herren

     till ofärd för jungfrun dottern Juda.Jes. 63,3. Klag. 2,22.
16 

 Fördenskull gråter jag;

     mitt öga, det flyter i tårar;

 ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig

     och vederkvicka min själ.

 Förödelse har gått över mina barn,

     ty fienden har blivit mig övermäktig.Jer. 14,17.
17 

 Sion räcker ut sina händer,

     men ingen finnes, som tröstar henne;

 mot Jakob bådade HERREN upp

     ovänner från alla sidor;

 Jerusalem har blivit

     en styggelse ibland dem.
18 

 Ja, HERREN är rättfärdig,

     ty jag var gensträvig mot hans bud.

 Hören då, alla I folk,

     och sen min plåga:

 mina jungfrur och mina unga män

     fingo gå i fångenskap.Dan. 9,7.
19 

 Jag kallade på mina vänner,

     men de bedrogo mig.

 Mina präster och mina äldste

     förgingos i staden,

 medan de tiggde sig mat

     för att stilla sin hunger.
20 

 Se HERRE, huru jag är i nöd,

     mitt innersta är upprört.

 Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,

     därför att jag var så gensträvig.

 Ute har svärdet förgjort mina barn,

     och inomhus pesten.5 Mos. 32,25. Jes. 16,11. Klag. 2,11. Hes. 7,16.
21 

 Väl hör man huru jag suckar,

     men ingen finnes, som tröstar mig;

 alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig

     över att du har gjort detta.

 Den dag du förkunnade har du låtit komma.

     Dock, dem skall det gå såsom mig.Jer. 50,10, 29. 51,24.
22 

 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte,

     och hemsök dem,

 likasom du har hemsökt mig

     för alla mina överträdelsers skull

 ty många äro mina suckar,

     och mitt hjärta är sjukt.Jer. 8,18.

Copyright information for Swe1917