Psalms 137

Vid Babels floder.

 Vid Babels floder,

     där sutto vi och gräto,

 när vi tänkte på Sion.

 I pilträden som där voro

     hängde vi upp våra harpor.

 Ty de som höllo oss fångna

     bådo oss där att sjunga,

 och våra plågare

     bådo oss vara glada:

 »Sjungen för oss

     en av Sions sånger.»

 Huru skulle vi kunna sjunga

     HERRENS sång

     i främmande land?

 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,

     så förgäte min högra hand sin tjänst.

 Min tunga låde vid min gom,

     om jag upphör att tänka på dig,

 om jag icke låter Jerusalem

     vara min allra högsta glädje.

 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,

     och straffa Edoms barn,

 dem som ropade: »Riven ned, riven ned det

     ända till grunden.»

 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,

 säll är den som får vedergälla dig

 allt vad du har gjort oss.

 Säll är den som får gripa dina späda barn

 och krossa dem mot klippan.
Copyright information for Swe1917