Psalms 41

Klagan under nöd och förföljelse.För sångmästaren; en psalm av David.

 Säll är den som låter sig vårda om den arme;

 honom skall HERREN hjälpa

     på olyckans dag.

 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv,

     han skall prisas säll i landet.

 Icke skall du överlämna honom

     åt hans fienders vilja!

 HERREN skall på sjukbädden

     stå honom bi;

 vid hans krankhet förvandlar du

     alldeles hans läger.

 Så säger jag då: HERRE;

     var du mig nådig;

 hela du min själ,

     ty jag har syndat mot dig.

 Mina fiender tala

     vad ont är mot mig:

 »När skall han dö

     och hans namn förgås?»

 Kommer någon och besöker mig,

     så talar han falskhet;

 hans hjärta samlar åt honom

     vad ondskefullt är;

 sedan går han ut och talar därom.

 De som hata mig tassla alla

     med varandra mot mig;

 de tänka ut mot mig

     det som är mig till skada.

 »Ohjälplig ofärd

     har drabbat honom,

 han som ligger där

     skall icke mer stå upp.»
10 

 Ja, också min vän,

     som jag litade på,

 han som åt mitt bröd,

     lyfter nu mot mig sin häl.

11 

 Men du, HERRE,

     var mig nådig och upprätta mig,

     så vill jag vedergälla dem.
12 

 Att du har behag till mig,

     det vet jag därav

 att min fiende icke

     får jubla över mig.
13 

 Ty mig uppehåller du,

     för min ostrafflighets skull,

 och låter mig stå

     inför ditt ansikte evinnerligen.

              ----

[ (Psalms 41:14) Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

         Den bedrövades och förföljdes längtan

                     till Guds hus.

]
Copyright information for Swe1917