Psalms 74

Klagan och bön, när Guds tempel hade blivit oskärat.En sång av Asaf.

 Varför, o Gud,

     har du så alldeles förkastat oss,

 varför ryker din vredes eld

     mot fåren i din hjord?

 Tänk på din menighet,

     som du i fordom tid förvärvade,

 som du förlossade, till att bliva

     din arvedels stam;

 tänk på Sions berg,

     där du har din boning.

 Vänd dina steg till den plats

     där evig förödelse råder;

 allt har ju fienden

     fördärvat i helgedomen.

 Dina ovänner hava skränat

     inne i ditt församlingshus,

 de hava satt upp sina tecken

     såsom rätta tecken.

 Det var en syn, såsom när man höjer

     yxor mot en tjock skog.

 Och alla dess snidverk hava de nu krossat

     med yxa och bila.

 De hava satt eld på din helgedom

 och oskärat ända till grunden

     ditt namns boning.

 De hava sagt i sina hjärtan:

     »Vi vilja alldeles kuva dem.»

 Alla Guds församlingshus

     hava de bränt upp här i landet.

 Våra tecken se vi icke;

     ingen profet finnes mer,

 och hos oss är ingen

     som vet för huru länge.
10 

 Huru länge, och Gud,

     skall ovännen få smäda

 och fienden oavlåtligen

     få förakta ditt namn?
11 

 Varför håller du tillbaka din hand,

     din högra hand?

 Drag den fram ur din barm

     och förgör dem.

12 

 Gud, du är ju

     min konung av ålder,

 du är den som skaffar

     frälsning på jorden.
13 

 Det var du som delade

     havet genom din makt;

 du krossade drakarnas

     huvuden mot vattnet.
14 

 Det var du som bräckte

     Leviatans huvuden

 och gav honom till mat

     åt öknens skaror.

15 

 Det var du som lät källa

     och bäck bryta fram;

 du lät ock starka

     strömmar uttorka.
16 

 Din är dagen,

     din är ock natten,

 du har berett

     ljuset och solen.
17 

 Det är du som har fastställt

     alla jordens gränser;

 sommar och vinter

     äro skapade av dig.

18 

 Så tänk nu på huru fienden

     smädar HERREN,

 och huru ett dåraktigt folk

     föraktar ditt namn.
19 

 Lämna ej ut åt vilddjuren

     din turturduvas själ;

 förgät icke för alltid

     dina betrycktas liv.
20 

 Tänk på förbundet;

     ty i landets smygvrår

     finnes fullt upp av våldsnästen.
21 

 Låt icke den förtryckte

     vika tillbaka med blygd,

 låt den betryckte och den fattige

     lova ditt namn.

22 

 Stå upp, o Gud;

     utför din sak.

 Betänk huru du varder smädad

     hela dagen av dåren.
23 

 Glöm icke bort

     dina ovänners rop,

 dina motståndares larm,

     som alltjämt höjes.
Copyright information for Swe1917