Daniel 7

Fyra djur, fyra riken.

Uti första årena Belsazars, Konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng; och han skref den samma drömen, och författade honom alltså: Jag, Daniel, såg en syn om nattene, och si, de fyra wäder under himmelen stormade emot hwartannat på stora hafwena. Och fyra stor djur stego up utu hafwet, ju det ena annorlunda än det andra. Det första såsom et lejon, och hade wingar såsom en örn: Jag såg til, intil dess at wingarne wordo thy afryckte, och det wardt tagit bort af jordene, och det stod på sina fötter såsom en mennisko, och thy wardt et menniskligt hjerta gifwit. Och si, det andra djuret dernäst war likt enom björn, och stod på den ena sidone, och hade i sinom mun, ibland sina tänder, tre stora långa tänder, och man sade til det: Statt up, och ät mycket kött. Efter detta såg jag, och si, et annat djur, likt enom parde, det hade fyra wingar, såsom en fogel, på sin rygg; och det samma djuret hade fyra hufwud, och thy wardt magt gifwen. Efter detta såg jag i denna synene om nattene, och si, det fjerde djuret war grufweligit och förskräckligit, och mägta starkt, och hade stora jerntänder; åt omkring sig, och förkrossade, och hwad qwart war, trampade det med sina fötter: Det war ock mycket annars, än de förra, och hade tio horn. Då jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem et annat litet horn, för hwilko de tre främsta hornen af stött wordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom mennisko ögon, och en mun, den stor ting talade. Sådant såg jag, till dess solar framsatte wordo, och den gamle satte sig, hwilkens kläde war snöhwitt, och håret på hans hufwud såsom ren ull: Hans stol war alltsammans eldslåge, och hans hjul brunno af eld. 10 Och af honom utgick en lång eldstrimma: Tusende sinom tusend tjente honom, och tio sinom hundrade stodo för honom: Domen wardt hållen, och böckerna wordo uplåtna. 11 Jag såg til, för de stora ords skull, som det hornet talade: Jag såg til, intil dess djuret dräpit wardt, och dess kropp förgicks, och i eld kastad wardt; 12 Och de andra djurs wälde också ute war; ty dem war en tid och stund bestämd, huru länge hwartdera wara skulle. 13 Jag såg i denna synene om nattene; och si, en kom i himmelens sky, såsom ens menniskos son, allt intil den gamla, och han wardt framhafd för honom. 14 Honom gaf han wåld, äro och rike, at all land, och folk, och tungomål, skulle tjena honom: Hans wälde är ewigt, det icke förgås, och hans rike hafwer ingen ända. 15 Jag, Daniel, förskräckte mig derföre, och sådana syn förfärade mig. 16 Och jag gick til en af dem, som der stodo, och bad honom, at han skulle gifwa mig en wiss underwisning om allt detta; och han talade med mig, och tedde mig, hwad det betydde: 17 Dessa fyra stora djur äro fyra rike, som på jordena komma skola; 18 Men dens Högstas helige skola intaga riket, och skola besitta det i ewig tid. 19 Sedan hade jag gerna wetat en wiss underwisning om det fjerde djuret, hwilket platt annars war, än all de andra, ganska grufweligit; det jerntänder och kopparklor hade, det omkring sig åt, och förkrossade, och det qwart war med sina fötter trampade: 20 Och om de tio horn på dess hufwud, och om det andra som upwäxte, för hwilko tre afföllo; och om det samma hornet, som ögon hade, och en mun, som stor ting talade, och större war än de der bredwid woro. 21 Och jag såg det samma hornet strida emot de heliga, och det behöll segren emot dem; 22 Til dess den gamle kom, och höll dom för dens Högstas heligom, och tiden kom, at de helige intogo riket. 23 Han sade alltså: Det fjerde djuret skall wara det fjerde riket på jordene, hwilket mägtigare skall wara än all rike; det skall upäta, förtrampa och förkrossa all land. 24 De tio horn betyda tio Konungar, som i de rikena upkomma skola, efter dem skall en annar upkomma, han skall wara mägtigare än någor af de förra, och skall undertrycka tre Konungar. 25 Han skall försmäda den Högsta, och för störa dens Högstas heliga; och skall taga sig före att förwandla tider och lag; men de skola warda gifne uti hans hand i en tid, och några tider, och en half tid. 26 Derefter skall domen hållen warda; så skall då hans wälde borttaget warda, så at han skall i grund förderfwad och förgjord warda. 27 Men riket, magten och wäldet under hela himmelen skall warda gifwit dens Högstas heligo folke, hwilkes rike ewigt är; och allt wälde skall tjena honom, och lyda honom. 28 Det war änden på talet. Men jag, Daniel, wardt swårliga bedröfwad i mina tankar, och mitt ansikte förwandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.
Copyright information for SweKarlXII