Daniel 9

Daniels bön. Sjutio års weckor.

Uti första årena Darios, Ahasveros sons, utaf de Meders slägte, hwilken öfwer de Chaldeers rike Konung wardt; Uti de samma första årena af hans rike förmärkte jag, Daniel, i böckerna, uppå det åratalet, der HERren om talat hade til Propheten Jeremia, at Jerusalem skulle öde ligga i sjutio år. Och jag wände mig til HERran Gud, til at bedja och åkalla med fasto, uti säck och asko. Och jag bad til HERran min Gud, bekände och sade: Ack! HERre, du store och förskräcklige Gud, du som håller förbund och nåde dem, som dig älska, och hålla din bud. Wi hafwe syndat, gjort orätt, hafwe warit ogudaktige, och wordet affällige; wi hafwe wikit ifrå din bud och rätter. Wi lydde icke dina tjenare, Propheterna, som predikade i ditt Namn wårom Konungom, Förstom, fädrom, och allo folkena i landena. Du, HERre, äst rättfärdig; men wi måstom skämma oss, såsom det ock nu går dem af Juda, och dem af Jerusalem, och hela Israel, både dem som när, och dem som fjerran äro, i all land, dit du dem utkastat hafwer, för deras missgerningars skull, som de emot dig bedrifwit hafwa. Ja, HERre, wi, wåre Konungar, wåre Förstar och wåre Fäder, måstom skämma oss, at wi hafwe syndat emot dig; Men din, HERre wår Gud, är barmhertighet och förlåtelse; ty wi äre affällige wordne: 10 Och lydde icke HERrans wår Guds röst, at wi hadom mått wandrat i hans lag, som han oss genom sina tjenare, Propheterna, förelade; 11 Utan hele Israel öfwerträdde din lag, och weko af, så at de icke lydde dine röst; derföre hafwer ock den förbannelse och ed kommit öfwer oss, som i Mose, Guds tjenares, lag skrifwen står; ty wi hafwe syndat emot honom. 12 Och han hafwer hållit sin ord, som han talat hafwer emot oss, och wåra domare, som oss döma skulle; så at han hafwer låtit gå så stor olycka öfwer oss, at sådant är icke skedt under hela himmelen, såsom öfwer Jerusalem skedt är. 13 Såsom det skrifwit är i Mose lag, så är allt detta stora onda öfwer oss gånget: Icke bådom wi heller inför HERran wår Gud, at wi måttom wändt oss ifrå wåra synder, och tänkt uppå dina sanning. 14 Derföre hafwer icke heller HERren försummat sig med denna olyckone, utan hafwer låtit henne gå oss utöfwer; ty HERren wår Gud är rättfärdig i alla sina gerningar, som han gör; ty wi lydde icke hans röst. 15 Och nu, HERre wår Gud, du som ditt folk utur Egypti land med starka hand förde, och gjorde dig et Namn såsom det nu är: Wi hafwe ju syndat, och hafwe, thy wärr! warit ogudaktige. 16 Ack HERre! för alla dina rättfärdighets skull, hålt up af dine wrede och grymhet öfwer din stad Jerusalem, och öfwer ditt helga berg; ty för wåra synders skull, och för wåra Fäders missgerningars skull, lider Jerusalem och ditt folk försmädelse, när alla de som här omkring äro. 17 Och nu, wår Gud, hör dins tjenares bön och hans begäran, och war miskundsam öfwer din helgedom, som förlagd är, för HERrans skull. 18 Böj neder din öron, min Gud, och hör; låt up din ögon, och skåda, huru wi förstörde äro, och staden, som efter ditt Namn nämnder är; ty wi ligge inför dig med wåra böner, icke uppå wåra rättfärdighet, utan på dina stora barmhertighet. 19 Ack HERre! hör; ack HERre! war miskundsam; ack HERre! akta uppå, och gör det: Fördröj icke, för din egen skull, min Gud; ty din stad och ditt folk är nämndt efter ditt Namn. 20 Som jag ännu så talade och bad, och mina och mins folks Israels synder bekände, och låg med mine bön upför HERranom minom Gud, för mins Guds helga bergs skull; 21 Rätt då jag så talade i mine bön, slög den mannen Gabriel fram, den jag tilförene i synene sett hade, och tog uppå mig i aftonoffrens tid. 22 Och han underwiste mig, och talade til mig, och sade: Daniel, nu är jag utsänd til at underwisa dig. 23 Ty då du begynte at bedja, gick denna befallningen ut; och jag kommer fördenskull til at underwisa dig; ty du äst behagelig och täck; så märk nu til, at du må förstå synena. 24 Sjutio weckor äro bestämda öfwer ditt folk, och öfwer din helga stad; så skall öfwerträdelsen blifwa förtagen, och synden betäckt, och missgerningen försonad, och den ewiga rättfärdigheten framhafd, och synen och prophetien beseglad, och den Aldraheligaste smord warda. 25 Så wet nu, och märk til, ifrå den tiden, då befallningen utgår, at Jerusalem skall igen upbygd warda, intil den Förstan Christum, äro sju weckor; och twå och sextio weckor, så skola gatorna och murarne åter upbygde warda, ändock i bullersam tid. 26 Och efter de twå och sextio weckor skall Christus dödad warda, och de skola icke wilja honom: Och et Förstans folk skall komma, och förstöra staden och helgedomen, så at det skall blifwa ändadt, såsom igenom en flod, och efter stridena skall det öde blifwa. 27 Men han skall mångom stadfästa förbundet i ena wecko långt: Och midt i weckone skall offret och spisoffret återwända, och förödningens styggelse stå bredowid wingarna; och är beslutet, at det skall öde blifwa allt intil ändan.
Copyright information for SweKarlXII