Exodus 11

Lån befalles. Tionde plågan hotas.

Och HERren sade till Mose: Jag will ännu låta kommo ena plågo öfwer Pharao och Egypten, sedan skall han släppa eder hädan; och skall ej allenast släppa eder, utan ock drifwa eder hädan. Så säg nu till folket, att hwar och en man bedes af sin nästa, och hwar och en qwinna af sine nästo, silfwer och gyldene tyg; Ty HERren warder gifwandes folkena nåd för de Egyptier. Och Mose war en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tjenare och för folkena. Och Mose sade: Detta säger HERren: Jag will på midnattstid utgå i Egypti land. Och allt det förstfödt är i Egypti land skall blifwa dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol sitter, allt intil tjensteqwinnones förstfödda son, som är wid qwarnena; och allt det förstfödt är ibland boskapen. Och ett stort rop skall wara i hela Egypti lande, hwilkets like icke warit hafwer, ej heller warder. Men när Israels barnom skall icke en hund krätta med sine tungo, ifrå menniskom, allt intill boskapen; på det I skolen förnimma, huru HERren åtskiljer Egypten och Israel. Då skola alle deße dine tjenare gå ned till mig, och falla mig till fota, och säga: Far ut, du och allt folket, som under dig är. Sedan will jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska wreder. Men HERren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på det mycken under skola ske i Egypti lande. 10 Och Mose och Aaron gjorde all deßa under inför Pharao; men HERren förstockade honom hans hjerta, att han icke wille släppa Israels barn utu sitt land.
Copyright information for SweKarlXII