Exodus 12

Påskalambet. Sötebrödshögtiden. Mordängelen. Israels utgång.

HERren sade till Mose och Aaron i Egypti lande: Denne månaden skall wara när eder den förste månaden; och af honom skolen I begynna månaderna om året. Taler till hela Israels menighet, och säger: På tionde dagen i denna månadenom tage hwar och en ett får, den en husfader är, ju ett får till huset. Men der ett hus är för klent till ett får, så tage din nästa granna wid sitt hus efter själarnas tal, som nog kunde wara till att förtära fåret. Och det skall wara ett får, som ingen wank hafwer, en gummar och årsgammal. Af lambom eller kidom skolen I tagat. Och I skolen behållat intill fjortonde dagen i denna månadenom. Och hwar hopen i hela Israel skall slagtat till aftonen; Och skolen taga af deß blod och stryka på båda sidoträn åt dörrene, och öfra dörrträt i husen, der de äta det uti; Och skolen så äta köttet i den samma nattene, stekt wid eld, och osyradt bröd, och skolen ätat med bitter salso. I skolen icke ätat rått, eller med wattne sudet; utan allena stekt wid eld, deß hufwud med deß fötter och inelfwer. 10 Och I skolen intet låta qwart blifwa till morgonen: Om något blifwer qwart till morgonen, skolen I det uppbränna med elde. 11 Men så skolen I ätat: I skolen wara gjordade kringom edra länder, och hafwa edra skor på edra fötter, och stafrar i edra händer; och I skolen ätat, såsom de der hasta till wägs; ty det är HERrans Passah. 12 Förty jag will i den samma nattene gå genom Egypti land, och slå allt det förstfödt är i Egypti lande, både af menniskor och boskap, och bewisa mitt straff på alla de Egyptiers gudar: Jag HERren. 13 Och blodet skall wara eder ett tecken på husen, der I uti ären, att när jag ser blodet, skall jag gå framom eder; och eder icke wederfaras skall den plåga, som eder förderfwa må, när jag slår Egypti land. 14 Och I skolen hafwa denna dagen till åminnelse; och I skolen hålla honom högtideligan HERranom till en fest; I och alle edra efterkommande i en ewig brukning. 15 I sju dagar skolen I äta osyradt bröd, nämliga på första dagenom skolen I upphålla med syradt bröd uti edor hus. Den som syradt bröd äter, ifrå första dagen, allt intill den sjunde, hans själ skall förgöras af Israel. 16 Den första dagen skall wara helig, att I sammankommen, och den sjunde skall ock wara helig, att I sammankommen: Intet arbete skolen I göra på dem, utan det som till maten hörer för allahanda själar, det allena mågen I göra för eder. 17 Och håller eder wid osyradt bröd; förty på den samma dagen hafwer jag utfört edra härar utur Egypti land: Derföre skolen I, och alle edre efterkommande, hålla denna dagen i en ewig brukning. 18 På fjortonde dagen i första månadenom, om aftonen, skolen I äta osyradt bröd, intill en och tjugonde dagen i samma månadenom om aftonen. 19 Så att man i sju dagar intet syradt bröd finner i edor hus; ty den som syradt bröd äter, hans själ skall förgöras utur Israels menighet, ehwad han är utländsk eller inländsk. 20 Derföre äter intet syradt bröd; utan allenast osyradt bröd uti alla edra boningar. 21 Och Mose kallade alla de äldsta i Israel, och sade till dem: Leter ut och tager får, hwar och en för sitt husfolk, och slagter Passah. 22 Och tager ett knippe isop, och dopper i blodet i bäckenet, och stryker dermed på öfra dörrträt, och båda sidoträn; och ingen menniska gånge ut genom sins hus dörr intill morgonen. 23 Förty HERren warder gångandes der framom, och skall plåga de Egyptier. Och när han får se blodet på öfra dörrträt och på de tu sidoträn, går HERren framom dörrena, och icke låter förderwaren komma uti edor hus till att plågas. 24 Derföre håll denna seden för dig och din barn till ewig tid. 25 Och när I kommen in uti landet, det HERren eder gifwandes warder, såsom han sagt hafwer, så håller denna tjenstena. 26 Och när edor barn säga till eder: Hwad hafwen I der för en tjenst? 27 Skolen I säga: Det är HERrans Passahoffer, den der gick framom Israels barn i Egypten, då han plågade de Egyptier, och frälste wår hus. Då bugade sig folket, och tillbad. 28 Och Israels barn gingo bort, och gjorde, såsom HERren Mose och Aaron budit hade. 29 Och om midnattstid slog HERren allt det förstfödt war i Egypti lande, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol satt, allt intill dens förstfödda son, som fången satt i fängelset, och allt förstfödt af boskapenom. 30 Då stod Pharao upp, och alle hans tjenare på den nattene, och alle Egyptier, och ett stort rop wardt uti Egypten; ty der war intet hus, der icke en döder inne låg. 31 Och han kallade Mose och Aaron om nattena, och sade: Görer eder reda, och farer ut ifrå mitt folk, I och Israels barn; går åstad, och tjener HERranom, såsom I sagt hafwen. 32 Tager ock med eder edor får och fä, såsom I sagt hafwen; går åstad, och wälsigner mig med. 33 Och de Egyptier trängde fast uppå folket, att de måste med hast drifwa dem ut af landet; ty de sade: Wi dö hwar och en. 34 Och folket bar råan deg, förra än han försyrad wardt, till deras mat, bundnan i deras kläder, på deras axlar. 35 Och Israels barn hade gjort, såsom Mose sagt hade; och hade bedts af de Egyptier silfwer, och gyldene tyg, och kläder. 36 Och HERren hade gifwit folkena nåd för de Egyptier, så att de lånte dem; och de blottade de Egyptier. 37 Så drogo Israels barn ut ifrå Rameses till Succoth, sexhundradetusend män till fot, förutan barn. 38 Och mycket gement folk drog också med dem; och får och fä, och ganska mycken boskap. 39 Och de bakade af den råa degen, som de utur Egypten förde, osyrade kakor; ty han war icke syrad, efter de wordo utdrefne utur Egypten, och kunde icke förtöfwa, och hade eljest ingen kost beredt sig. 40 Tiden, i hwilkom Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och tretio år. 41 Då de förlidne woro, gick hela HERrans här på en dag utur Egypti land. 42 Derföre warder denna natten hållen HERranom, att han hafwer fört dem utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne HERranom, de och deras efterkommande. 43 Och HERren sade till Mose och Aaron: Detta är sättet till att hålla Passah: Ingen främling skall äta deraf. 44 Den som en köpter träl är, den skall man omskära, och sedan äte han deraf. 45 En husman, och en dagakarl, skola intet äta deraf. 46 Uti eno huse skall man ätat. I skolen intet af deß kött bära ut för huset, och I skolen intet ben sönderslå af thy. 47 Hela menigheten i Israel skall så göra. 48 Om någon främling bor när dig, och will hålla HERranom Passah, han omskäre allt det mankön är, sedan gånge härtill, att han detta gör, och ware såsom en inländsker; ty ingen oomskoren skall äta deraf. 49 Samma lagen ware dem inländska, och utländska, som bor ibland eder. 50 Och all Israels barn gjorde såsom HERren hade budit Mose och Aaron. 51 Och så förde HERren på en dag Israels barn utur Egypti land, med deras härar.
Copyright information for SweKarlXII