Exodus 21

Trälar, dråp, trätor, oxe, grop.

Deße äro de rätter, som du skall ditt folk föregifwa: Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år: På sjunde årena skall han utgå fri och ledig. Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå: Är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom. Hafwer hans herre gifwit honom hustru, och hon hafwer födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut. Om trälen säger: Jag hafwer min herra, och min hustru, och min barn kär; jag will icke warda fri; Så hafwe hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han ware hans träl ewärdeliga. Om någor följer sina dotter till en trälinna, så skall hon icke utgå såsom trälar. Behagar hon icke sinom herra, och han hafwer ingom förlofwat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafwer han ingen magt att sälja henne, efter han hafwer försmått henne. Gifwer han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt. 10 Gifwer han honom ena andra så skall han icke förwägra deßo hennes kost, kläder och ägtenskapspligt. 11 Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala. 12 Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö. 13 Hafwer han det icke gjort med wilja, utan Gud hafwer låtit henne oförwarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall. 14 Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom. 15 Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö. 16 Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö. 17 Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö. 18 Der som någre män kifwa tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfwan, så att han icke dör, utan ligger på sängene; 19 Fås han wid, så att han utgår wid sin staf, så skall han, som slog honom, wara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hwad han försummat hafwer, och gifwa honom hans läkarelön. 20 Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före. 21 Lefwer han öfwer en eller twå dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar. 22 Om män kifwa tillhopa, och någondera stöter någon qwinno, som hafwandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qwinnones man honom pålägger; och skall det utgifwa efter mäklares känning. 23 Skadar henne något, då skall han gifwa själ för själ. 24 Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. 25 Brännande för brännande, får för får, blånad för blånad. 26 Den som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfwar det, han skall låta dem fri lös för ögat. 27 Sammalunda om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena. 28 Om en oxe stångar en man eller qwinno, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker. 29 War oxen tillförene wan att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bewarade honom, och deröfwer dräper en man eller qwinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö. 30 Warda honom penningar pålagda, så skall han gifwa till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt warder. 31 Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar. 32 Stångar han en träl, eller trälinno; så skall han gifwa deras herra tretio silfwerskiklar, och oxan skall man stena. 33 Om någor öppnar ena grop, eller gräfwer ena grop, och täcker hennne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti; 34 Då skall gropenas herra lösa det med penningar, och gifwa dem deß herra igen; men kroppen skall wara hans. 35 Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefwande oxan, och byta penningarna, och deßlikes byta kroppen. 36 War det wetterligit, att oxen war tillförene wan att stångas, och hans herre icke bewarade honom; då skall han gifwa en oxa för den andra, och behålla kroppen.
Copyright information for SweKarlXII