Exodus 22

Tjufnad, handfång, lån, mökränkning, trolldom, enkor, panter, 2c.

Om någor stjäl en oxa eller ett får, och slagtar det, eller säljer, han skall igengifwa fem oxar för en oxa, och fyra får för ett får. Om en tjuf beslagen warder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfwer dråparen. Men är solen öfwer honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafwer han intet, så skall man sälja honom, för hans tjufnad. Finner man tjufnaden när honom lefwande, det ware sig oxe, åsne eller får, så skall han gifwa dubbelt igen. Om någor gör skada på åker eller wingård, så att han låter sin boskap skada göra uti ens annars åker; han skall af det bästa i sin åker och wingård igen betala. Om en eld uppkommer, och fänger i törne, så att skylarna eller säden, som ännu står, eller åkren uppbränd warder; det skall han betala igen, som elden släppt hafwer. Om någor får sinom nästa penningar, eller tyg till att gömma och dem samma warder det stulet utu huset; finner man tjufwen, då skall han gifwa det twefaldt igen. Finner man icke tjufwen, så skall man hafwa huswärden fram för gudarna; om han icke hafwer kommit sina hand wid sins nästas ting. Och om en den andra skyller för någon orätt, ware sig om oxa, eller åsna, eller får, eller kläder, eller hwad som helst bortkommet är, då skall begges deras sak komma inför gudarna: Hwilken gudarne fördöma, han skall betala sinom nästa dubbelt igen. 10 Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hwad boskap det kan wara, och det dör, eller eljest får skada, eller warder honom bortdrifwet, så att ingen ser det; 11 Så skall det komma till en ed dem emellan wid HERran, att han icke hafwer låtit komma sina hand wid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifwat igen. 12 Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen. 13 Warder det rifwet, skall han hafwa fram wittne deruppå, och så intet igengifwa. 14 Om någor lånar af sin nästa, och det warder förderfwadt, eller dör, så att deß herre der icke när är, då skall han gifwa det igen. 15 Är deß herre der när, då skall han icke gifwa det igen; medan han det för sina penningar lejt hafwer. 16 Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofwad är, och lägrar henne; han skall gifwa henne hennes morgongåfwor, och hafwa henne till hustru. 17 Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifwa penningar, så mycket som jungfruers morgongåfwor tillhörer. 18 En trollkona skall du icke låta lefwa. 19 Den som hafwer wärdskap med någon boskap, han skall döden dö. 20 Den som offrar gudom, utan HERranom allena, han ware förbannad. 21 Främlingar skall du icke beröfwa eller undertrycka; förty I hafwen ock warit främlingar i Egypti lande. 22 I skolen ingen enko och faderlös barn bedröfwa. 23 Bedröfwar du dem, så warda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop; 24 Och min wrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med swärd, och edra hustrur skola warda enkor, och edor barn faderlös. 25 När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafwa dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifwa. 26 När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned. 27 Förty hans klädnad är hans huds endesta öfwertäckelse, der han uti sofwer. Ropar han till mig, så will jag höra honom; ty jag är barmhertig. 28 Gudarna skall du icke banna, och den öfwersta i ditt folk skall du icke lasta. 29 Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifwa mig. 30 Så skall du ock göra med dinom oxa och får: I sju dagar låt det blifwa när sine moder; på åttonde dagenom skall du gifwa mig det. 31 I skolen wara ett heligt folk för mig; Derföre skolen I intet kött äta, det som på markene af djurom rifwet är; utan kasta det för hundarna.
Copyright information for SweKarlXII