Genesis 17

Abrams omskärelse, Säd.

Då nu Abram nio och niotio år gammal war, syntes honom HERren, och sade til honom: Jag är Gud allsmäktig: Wandra för mig och war fullkomlig. Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig swårliga. Och Abram föll på sitt ansikte: Och Gud talade yttermera med honom, och sade: Si, Jag äret, och hafwer mitt förbund med dig, och du skalt warda en fader för mycket folk. Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall wara ditt namn: Ty jag hafwer gjort dig til en fader för mycket folk. Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig: Skola ock Konungar komma af dig. Och jag will göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, at det skall wara et ewigt förbund, så at jag skall wara din Gud, och dine säds efter dig. Och skall gifwa dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan til ewig besittning; och skall wara deras Gud. Och Gud sade yttermera til Abraham: Så hålt nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom. 10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras. 11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall wara et tekn til förbundet emellan mig och eder. 12 Hwart och et piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hwar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är. 13 Och så skall mitt förbund wara på edro kötte, til et ewigt förbund. 14 Och hwar något piltebarn icke warder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre, at han mitt förbund icke hållit hafwer. 15 Och Gud sade åter til Abraham: Dina hustru Sarai skalt du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall wara hennes namn. 16 Ty jag skall wälsigna henne, och af henne skall jag gifwa dig en son, hwilken jag skall wälsigna, och folk skola warda af honom, och Konungar öfwer mycket folk. 17 Då föll Abraham på sitt ansikte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda? 18 Och Abraham sade til Gud: Ack, at dock Ismael måtte få lefwa för dig. 19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hwilken du skalt kalla Isaac: Ty med honom skall jag uprätta mitt ewiga förbund, och med hans säd efter honom. 20 Der til hafwer jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafwer wälsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska swårliga: Tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom til mycket folk. 21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året. 22 Och som talet wardt ändadt, for Gud up ifrån Abraham. 23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön war i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, strax på samma dagenom, som Gud honom sagt hade. 24 Och Abraham war nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött. 25 Men Ismael hans son war tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren wardt. 26 Allt på enom dag wordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael; 27 Och allt det mankön war i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande,: Alle wordo de omskorne med honom.
Copyright information for SweKarlXII