Genesis 21

Isaac födes. Ismael drifs ut. Abrahams predikan.

Och HERren sökte Sara, såsom han sagt hade, och HERren gjorde med henne såsom han talat hade. Och Sara wardt hafwande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, wid den tiden, som Gud honom föresagt hade. Och Abraham nämnde sin son, som honom född war, Isaac, den honom Sara födt hade. Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade. Hundrade år gammal war Abraham, då honom hans son Isaac födder war. Och Sara sade: Gud hafwer gjort mig et löje; ty hwilken det får höra, han får le åt mig. Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfwom, at Sara dägde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom? Och barnet wäxte, och wardt afwandt: Och Abraham gjorde et stort gästabud den dagen, då Isaac afwandes. Och Sara fick se den Egyptiska qwinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, at han war en bespottare. 10 Och sade til Abraham: Drif denna tjensteqwinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqwinnones son skall icke ärfwa med min son Isaac. 11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull. 12 Men Gud sade til honom: Låt dig icke tycka hårdt wara om pilten och tjensteqwinnone: Allt det Sara dig sagt hafwer, så lyd henne: Förty i Isaac skall säden dig nämnd warda. 13 Jag skall ock göra tjensteqwinnones son til folk, derföre, at han din säd är. 14 Då stod Abraham bittida up om morgonen, och tog bröd och en flaska med watn, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin wäg, och for will i öknene, wid BerSaba. 15 Då nu watnet i flaskone war förtärdt, kastade hon pilten under en buska. 16 Och gick bort och satte sig twärs öfwer långt ifrå, wid et armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå at pilten dör. Och wid hon satt twärs öfwer, hof hon up sina röst, och gret. 17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hwad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafwer hört piltens röst, der han ligger. 18 Statt up, tag pilten, och hålt honom med dina händer: Ty jag skall göra honom til stort folk. 19 Och Gud öpnade hennes ögon, at hon fick se en wattubrunn. Då gick hon til och fylde sina flasko med watn, och gaf piltenom dricka. 20 Och Gud war med piltenom; han wäxte, och bodde i öknene, och wardt en god skytte. 21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land. 22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfwitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör. 23 Så swär mig nu wid Gud, at du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafwer gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst. 24 Då sade Abraham: Jag will swärja. 25 Och Abraham straffade Abimelech för den wattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med wåld. 26 Då swarade Abimelech: Jag hafwer icke wist, ho det gjorde: Ej heller sade du mig det; dertil hafwer jag icke hört det förra än i dag. 27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda et förbund med hwarannan. 28 Och Abraham stälde sju lamb afsides. 29 Sade Abimelech til Abraham: Hwad skola de sju lamb, som du hafwer stält der afsides? 30 Han swarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, at de skola wara mig til ert wittnesbörd, at jag denna brunn grafwit hafwer. 31 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba: Då stodo Abimelech och hans härhöfwitsman Phicol up, och drogo in i de Philisteers land igen. 33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om HERrans ewiga Guds namn: 34 Och war en främling uti de Philisteers land i långan tid.
Copyright information for SweKarlXII