Genesis 28

Jacobs flykt, stege, löfte.

Då kallade Isaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom, och sade til honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar; Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien til Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar. Men allsmägtig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så at du warder en skare med folk: Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och dine säd med dig; at du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifwit hafwer. Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, at han for in i Mesopotamien til Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder war. När nu Esau såg, at Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, at han skulle der taga sig hustru; och at sedan han honom wälsignat hade, böd han honom, och sade: Du skalt ingen hustru taga af Canaans döttrar: Och at Jacob war sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien: Säg ock, at Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar: Gick han bort til Ismael, och tog, utöfwer de hustrur han tilförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Rebajoths syster, til hustru. 10 Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste til Haran. 11 Och kom på et rum, der blef han öfwer nattena, förty solen war bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufwud, och lade sig i samma rum til at sofwa. 12 Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog up i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå up och neder. 13 Och HERren stod der öfwerst uppå, och sade: Jag är HERren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifwa dig och dine säd. 14 Och din säd skall warda såsom stoftet på jordene; och du skalt warda utspridder wäster ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene warda wälsignade. 15 Och si, jag är med dig, och skall förwara dig ehwart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfwergifwa dig, til des jag gör allt det jag dig sagt hafwer. 16 Då nu Jacob waknade up af sin sömn, sade han: Wisserliga är HERren i detta rum, och jag wistet icke. 17 Och fruktade han sig, och sade: Detta måste wara et heligt rum; ty här bor wisserliga Gud, och här är himmelens port. 18 Och Jacob stod up om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufwud, och reste honom up til en wård, och gjöt oljo der ofwan på. 19 Och kallade det rummet BethEl; men tilförene hette den staden Lus. 20 Och Jacob gjorde et löfte, och sade: Om så är, at Gud blifwer med mig, och förwarar mig på denna wägen, som jag reser, och gifwer mig bröd til at äta, och kläder til att klädas med; 21 Och förer mig med strid åter hem igen til min fader; så skall HERren wara min Gud. 22 Och denne stenen, som jag uprest hafwer til en wård, skall warda et Guds hus: Och allt det du mig gifwer, der will jag gifwa dig tiond af.
Copyright information for SweKarlXII