Genesis 29

Jacobs tjenst, hustrur, fyra söner.

Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger. Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom. Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen. Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran. Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl. Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren. Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet. De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så fåren. Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon waktade fåren. 10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får. 11 Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret. 12 Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader. 13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då förtälde han honom allt, huru tilgått war. 14 Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom, 15 Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön? 16 Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel. 17 Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansikte. 18 Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter. 19 Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig. 20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne. 21 Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag kommer i säng med henne. 22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop. 23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom: Och han låg när henne. 24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo. 25 Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig? 26 Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta. 27 Hålt dessa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år. 28 Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel sina dotter til hustru. 29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo. 30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren. 31 Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne fruktsama, och Rachel ofruktsama. 32 Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes mig kär. 33 Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer hört, at jag är wanwörd, och hafwer desslikes denna gifwit mig; och kallade honom Simeon. 34 Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi. 35 Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände så igen at föda.
Copyright information for SweKarlXII