Genesis 37

Joseph drömmer, säljes, sörjes.

Men Jacob bodde i de landena, der hans fader war en främling uti, nemliga i Canaans lande. Och detta är Jacobs slägt: Joseph war sjutton år gammal, då han wardt en herde öfwer hjorden med sina bröder; och pilten war när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom: Och han sade för deras fader, hwilket ondt rykte öfwer dem war. Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel. Då nu hans bröder sågo, at deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, wordo de honom hätske, och kunde icke tala honom et wänligit ord til. Derutöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefwo de honom ännu hätskare. Ty han sade til dem: Käre, hörer hwad mig hafwer drömt. Mig tyckte wi bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sig up och stod; och edre kärfwar der omkring bugade sig för min kärfwa. Då sade hans bröder til honom: Skulle du warda wår Konung, och råda öfwer oss? Och wordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals skull. Och han hade ännu en annan dröm, den förtälde han sina bröder, och sade: Si, jag hafwer ännu haft en dröm: Mig tyckte, at solen och månen och ellofwa stjernor bugade sig för mig. 10 Och då det hans fader och hans bröder sagdt wardt, straffade honom hans fader, och sade til honom: Hwad är det för en dröm, som dig hafwer drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig? 11 Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behölt dessa ord. 12 Då nu hans bröder gingo bort til at beta deras faders boskap i Sichem; 13 Sade Israel til Joseph: Wakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag will sända dig til dem. Han sade: Här är jag. 14 Och han sade: Gack bort och se til, om det står wäl til med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, at han skulle gå til Sichem. 15 Då fann honom en man, der han for will på markene. Han frågade honom, och sade: Hwem söker du? 16 Han swarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de wakta hjorden. 17 Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, at de sade: Låt oss gå til Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan. 18 Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intil dem, rådslogo de til at döda honom; 19 Och sade inbördes: Si, drömaren kommer här. 20 Så kommer nu, och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, at et ondt djur hafwer ätit up honom: Så får man se, hwad hans drömar äro. 21 När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oss icke slå ena själ. 22 Och ytterligare sade Ruben til dem: Låter oss icke utgjuta blod: Utan låt oss kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utu deras hand, at han måtte hafwa haft honom til sin fader igen. 23 Då nu Joseph kom til sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig. 24 Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen war tom, och intet watn deruti. 25 Och de satte sig ned til at äta. I det hofwo de sin ögon up, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten. 26 Då sade Juda til sina bröder: Hwad hjelper det oss, at wi dräpe wår broder, och fördölje hans blod? 27 Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, at wåra händer icke förtaga sig på honom; ty han är wår broder, wårt kött och blod. Och de lydde honom. 28 Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom up af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfwerpenningar: De förde honom in i Egypten. 29 Då nu Ruben kom åter til gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder; 30 Och kom åter til sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hwart skall jag? 31 Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet; 32 Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom til deras fader, och sade: Denna hafwom wi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej. 33 Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Et ondt djur hafwer ätit up honom; et wilddjur hafwer rifwit Joseph. 34 Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid. 35 Och alle hans söner och döttrar gingo til, at de skulle hugswala honom; men han wille icke låta hugswala sig, och sade: Jag warder med sorg wederfarande i grafwena til min son. Och hans fader gret honom. 36 Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.
Copyright information for SweKarlXII