Genesis 41

Pharaos dröm. Josephs uttydning, upphöjelse, gifte, barn.

Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit wid älfwena, Och sett af älfwene upstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet. Sedan såg han annor sju nöt upstiga af älfwene, wanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene wid älfwena. Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju sköna och feta nöten. Då waknade Pharao. Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, at sju ax full och tjock wäxte på enom stjelk. Derefter såg han sju tunn förwisen ax upgå. Och de sju magra axen upslukte de sju stora och fulla axen. Då waknade Pharao, och såg, at det war en dröm. Och då det wardt morgon, war hans ande bedröfwad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla wisa, och förtälde dem sin dröm: Men der war ingen, som honom kunde uttyda för Pharao. Då talade den öfwerste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihog i dag mina synder. 10 Då Pharao war förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfwersta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus; 11 Då drömde oss bådom i ene natt, hwar sin dröm, hwars uttydning hwarjom för sig pågalt. 12 Då war när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtälde wi det, och han uttydde oss wåra drömmar, hwarjom efter sinom dröm. 13 Och som han oss uttyddet, så är det gånget: Ty jag är åter satt til mitt ämbete, och han är hängder. 14 Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förwandla sin kläder, och kom in til Pharao. 15 Då sade Pharao til honom: Mig hafwer drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafwer hört af dig sägas, at när du hörer en dröm, då uttyder du honom. 16 Joseph swarade Pharao, och sade: Det står icke mig til; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är. 17 Pharao sade til Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene wid älfwena, 18 Och såg upstiga af älfwene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet; 19 Och efter dem såg jag sju annor nöt upstiga, tunn och fast wanskapeliga och magra; jag hafwer icke i hela Egypten sett så wanskapeliga. 20 Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju första feta nöten. 21 Och då de hade ätit dem up, syntes intet på dem, at de hade ätit dem, och woro wanskapeliga såsom tilförene. Då waknade jag. 22 Och såg åter i minom dröm sju ax woxen på enom stjelk full och tjock. 23 Derefter gingo up sju torr ax tunn och förwisen. 24 Och de sju tunna axen upsluko de sju torra axen. Och jag hafwer sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut. 25 Joseph swarade Pharao: Båda drömarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hwad han göra will. 26 De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm. 27 De sju magra nöten och wanskapeliga, som efter de andra upstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förwisnade axen skola wara sju hård år. 28 Det är nu det jag sagt hafwer til Pharao, at Gud underwisar Pharao, hwad han göra will. 29 Si, sju år warda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande. 30 Och efter dem warda sju hård år kommande, at man warder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden warder förtärandes landet; 31 At man intet skall weta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer: Förty han skall warda ganska swår. 32 Men det Pharao hafwer andra resona drömt betyder, at Gud skall sådant wisserliga och snarliga göra. 33 Nu må Pharao se efter en förståndig och wis man, den han sätta må öfwer Egypti land; 34 Och skaffa, at han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren. 35 Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, at de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus til förråd i städerna, och förwara det: 36 På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfwer Egypti land; at landet icke förderfwas af hunger. 37 Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare wäl. 38 Och Pharao sade til sina tjenare: Huru kunne wi finna en sådana man, som Guds Ande är uti? 39 Och sade til Joseph: Efter Gud hafwer allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du. 40 Du skall wara öfwer mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt wara: Allena i mitt konungsliga säte will jag wara mer än du. 41 Och sade: Si, jag hafwer satt dig öfwer hela Egypti land. 42 Och tog sin ring af sine hand, och klädde honom Joseph i hwitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals. 43 Och lät honom sitta på den andra wagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfwer hela Egypti land. 44 Och Pharao sade til Joseph: Jag är Pharao; utan din wilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot. 45 Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom til hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut til at bese Egypti land. 46 Och han war tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land. 47 Och landet gjorde allt så i de sju rika åren. 48 Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna: Ehwad spisning som wäxte på markene wid hwar och en stad allt omkring, det läto de komma der in. 49 Så lade Joseph tilhopa sädena öfwer måtto mycket, som sandkornen i hafwet, så at han wände igen at räkna; ty man kunde det icke räkna. 50 Och Joseph wordo födde twå söner, förra än den dyre tiden kom, hwilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On. 51 Och kallade den första Manasse; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus. 52 Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig wäxa til i mins eländes lande. 53 Då nu de sju rika åren woro framliden i Egypten, 54 Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och wardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande war bröd. 55 Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket til Pharao om bröd. Men Pharao sade til alla Egyptier: Går bort til Joseph, hwad han säger eder, det görer. 56 När nu dyr tid war öfwer allt landet, slog Joseph kornhusen up allestäds, och sålde de Egyptier: Förty som dyre tiden wardt ju längre ju större i landena. 57 Och all land kommo til Egypten, til att köpa när Joseph: Förty den dyre tiden fick öfwerhandena i all land.
Copyright information for SweKarlXII