Hebrews 5

Christi kallelse till presterskapet.

Förty, hwar och en öfwersteprest, den af menniskor uttages, han warder satt för meniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfwor och offer för synderna. Den der kan warkunna sig öfwer dem, som fåkunnige äro, och wille fara: efter Han är ock sjelf belagd med swaghet. Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder. Och ingen tager sig sjelf ära; utan den som ock kallad warder af Gud, likasom Aron. Så hafwer ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att Han skulle wara Öfwersteprest; utan den som sade till Honom: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig. Såsom Han ock annorstädes säger: Du äst en prest i ewig tid, efter Melchisedeks sätt. Och hafwer på sitt kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till Honom, som Honom frälsa kunde ifrån döden: och wardt bönhörd, derföre att Han höll Gud i wördning. Och ändå Han war Guds Son, hafwer Han dock af thy Han led, lärt lydno. Och då Han fullkommen wardt, blef Han allom dem, som Honom lyda, en orsak till ewig salighet. 10 Kallad af Gud en Öfwersteprest, efter Melchisedeks sätt. 11 Derom wi hade wäl mycket tala; men det är swårt, efter I ären så oförståndige. 12 Och I, som länge sedan skulle warit lärare, behöfwen åter, att man lärer eder de första bokstäfwerna af Guds ord; och att man gifwer eder mjölk, och icke stadig mat. 13 Ty hwem man ännu mjölk gifwa måste, han är oförfaren i rättfärdighetens ord: ty han är ett barn. 14 Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom wanan öfwade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.
Copyright information for SweKarlXII