Job 1

En man var uti det landet Uz, som het Job; han var from och rättfärdig, gudfruktig, och flydde det onda. Och honom vordo födde sju söner och tre döttrar. Och han ägde sjutusend får, tretusend camelar, femhundrade par oxar, och femhundrade åsninnor, och ganska mycket tjenstefolk; och han var mägtigare än alle de i österlanden bodde. Och hans söner gingo bort, och gjorde gästabåd, hvar sin dag i sitt hus; och sände bort, och läto bjuda sina tre systrar, till att äta och dricka med sig. Och när en gästabådsdagen ute var, sände Job bort och helgade dem; och stod bittida upp om morgonen, och offrade bränneoffer, efter allas deras tal. Förty Job tänkte: Mine söner kunna hafva syndat, och välsignat Gud i sin hjerta. Så gjorde Job hvar dag. Men det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, kom Satan ock med dem. Men Herren sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring. Då sade Herren till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda. Satan svarade Herranom, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves? 10 Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena. 11 Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet. 12 Herren sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå Herranom. 13 Men den dagen, då hans söner och döttrar åto och drucko vin i deras äldsta broders hus, 14 Kom ett båd till Job, och sade: Man plöjde med oxarna, och åsninnorna gingo der när i bet; 15 Då föllo de af rika Arabien till, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag undslapp allena, att jag skulle säga dig det. 16 Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Guds eld föll af himmelen, och brände upp fåren och drängerna, och förtärde dem; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. 17 Medan han ännu talade, kom en och sade: De Chaldeer gjorde tre spetsar, föllo till camelarna, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. 18 Medan han ännu talade, kom en och sade: Dine söner och döttrar åto och drucko i deras äldsta broders hus; 19 Och si, der kom ett stort väder utaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade det på piltarna, att de blefvo döde; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. 20 Då stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad; 21 Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; Herren gaf, och Herren tog; välsignadt vare Herrans Namn. 22 I allt detta syndade Job intet, och gjorde intet dårligit emot Gud.
Copyright information for SweKarlXII