Job 13

Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått. Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I; Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud. Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare. Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise. Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om. Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek? Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud? Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko? 10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen. 11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder. 12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop. 13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig. 14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer? 15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom. 16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom. 17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron. 18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig. 19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås. 20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig. 21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke. 22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig. 23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder. 24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda? 25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå? 26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull. 27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår; 28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
Copyright information for SweKarlXII