John 16

Christnas tvång. Christi bortgång. Den Helge Andes ämbete.

Detta hafver jag sagt eder, på det l icke skolen förargas. De skola utskjuta eder af Synagogorna; men den tid skall komma, att den eder dräper, skall mena sig göra Gudi tjenst dermed. Och detta skola de göra eder; ty de känna icke Fadren, ej heller mig. Men detta hafver jag sagt eder, att, när den tiden kommer, skolen I komma ihåg, att jag hafver det sagt eder. Detta hafver jag icke sagt eder af begynnelsen; ty jag var med eder. Men nu går jag till honom, som mig sändt hafver; och ingen af eder spor mig, hvart jag går. Men efter det jag hafver detta sagt eder, är edart hjerta vordet fullt med bedröfvelse. Dock säger jag eder sanningen: Eder är nyttigt, att jag bortgår; ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugsvalaren till eder; men går jag bort, så skall jag sända honom till eder. Och när han kominer, skall han straffa verldena för synd, och för rättfärdighet, Och för dom; För synd; ty de tro icke på mig; 10 Men för rättfärdighet; ty jag går till Fadren, och härefter sen I mig intet; 11 Men för dom; ty denna verldenes Förste är nu dömd. 12 Jag hafver ännu mycket säga eder; men I kunnen det icke nu bära. 13 Men när han kommer, som är sanningenes Ande, han skall leda eder uti all sanning; ty han skall icke tala af sig sjelf; men hvad han hörer, det skall han tala, och det som ske skall, skall han förkunna eder. 14 Han skall prisa mig; ty af mino skall han taga, och förkunna eder. 15 Allt det Fadren hafver, det är mitt; fördenskull sade jag, att han skall taga af mino, och förkunna eder. 16 Någon liten tid, och I sen mig intet; och åter en liten tid, och I fån se mig; ty jag går till Fadren. 17 Då sade någre af hans Lärjungar emellan sig: Hvad är det han säger oss? En liten tid, och I sen mig intet; och åter: En liten tid, och I fån se mig; och att jag går till Fadren? 18 Då sade de: Hvad är det han säger: En liten tid? Vi vete icke hvad han talar. 19 Då märkte Jesus, att de ville spörja honom, och sade till dem: Derom frågen I emellan eder, att jag sade: En liten tid, och I sen mig intet; och äter: En liten tid, och I fån se mig. 20 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I skolen gråta, och jämra eder; men verlden skall glädjas; I skolen varda bedröfvade; men edor sorg skall vändas i glädje. 21 När qvinnan föder barn, hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihåg; ty hon gläds, att menniskan är född i verldena. 22 Så hafven I ock nu bedröfvelse; men jag skall återse eder, och edart hjerta skall glädjas, och ingen skall taga edor glädje ifrån eder. 23 Och på den dagen skolen I intet spörja mig. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Allt det I bedjen Fadren i mitt Namn, skall han gif va eder. 24 Härtill hafven I icke bedit i mitt Namn; beder, och I skolen fä, att edor glädje må varda fullkommen. 25 Detta hafver jag talat till eder med förtäckt ord; den tid skall komma, att jag icke skall tala med eder med förtäckt ord; utan uppenbarliga skall jag förkunna eder om min Fader. 26 På den dagen skolen I bedja i mitt Namn; och jag säger icke eder, att jag skall bedja Fadren för eder. 27 Ty Fadren sjelf hafver eder kär, efter det I haden mig kär, och trodden, att jag är utgången af Gudi. 28 Jag gick ut af Fadren, och kom i verldena; åter öfvergifver jag verldena, och går till Fadren. 29 Sade hans Lärjungar till honom: Si, nu talar du uppenbarliga, och säger inga förtäckt ord. 30 Nu vete vi, att du vetst all ting, och dig görs icke behof, att någor spor dig; derföre tro vi, att du äst utgången af Gudi. 31 Svarade Jesus dem: Nu tron I? 32 Si, tiden tillstundar, och är redo kommen, att I värden förskingrade, hvar och en till sitt, och läten mig blifva allena; men jag är icke allena; ty Fadren är med mig. 33 Detta hafver jag talat med eder, att I skolen hafva frid i mig; i verldene hafven I tvång; men varer vid en god tröst, jag hafver öfvervunnit verldena.
Copyright information for SweKarlXII