Judges 17

En man var på Ephraims berg, benämnd Micha. Han sade till sina moder: De tusende och hundrade silfpenningar, som äro tagne ifrå dig, och som du svorit öfver, och sagt för min öron, si, de samma penningar äro när mig: jag hafver tagit dem till mig. Då sade hans moder: Välsignad vare min son Herranom. Så fick han sine moder de tusende och hundrade silfpenningar igen; och hans moder sade: Jag hafver helgat de penningarna Herranom ifrå mine hand, för min son, till att man må göra ett gjutet beläte; derföre så får jag dig dem nu igen. Men han fick sine moder penningarna igen. Då tog hans moder tuhundrade silfpenningar, och fick dem till guldsmeden; han gjorde henne ett gjutet beläte; det var sedan i Micha huse. Och den mannen Micha hade så ett guds hus; och han gjorde en lifkjortel, och afgudar, och fyllde enom sinom son handena, att han vardt hans Prester. På den tiden var ingen Konung i Israel, och hvar och en gjorde såsom honom tyckte godt vara. Men en ung man var på den tiden af Bethlehem Juda, ibland Juda slägte, och han var en Levit, och var dersammastäds främmande. Men han drog utu BethLehem, Juda stad, till att vandra hvart han kunde; och då han kom på Ephraims berg till Micha hus, på det han skulle hålla sin väg fram, Frågade honom Micha: Hvadan kommer du? Han svarade honom: Jag är en Levit af BethLehem Juda, och vandrar hvart jag kan. 10 Micha sade till honom: Blif när mig, du skall vara min fader, och min Prest; jag vill gifva dig årliga tio silfpenningar, och någor förenämnd kläder, och din födo. Och Leviten gick med honom. 11 Och Leviten tog till att blifva när mannen om; och han höll den unga mannen såsom en son. 12 Och Micha fyllde Levitenom handena, så att han vardt hans Prester, och blef så i Micha huse. 13 Och Micha sade: Nu vet jag, att Herren varder mig godt görandes, efter jag hafver en Levit till Prest.
Copyright information for SweKarlXII