Luke 1

Johannes, JEsus aflas. Johannes födes, omskäres. Zacharie lofsång.

Efter månge hafwa tagit sig före at beskrifwa de ting, som i bland oss aldrawissast äro; Såsom de oss sagt hafwa, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfwe en del woro af det de sade; Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa dig til, min gode Theophile; At du må förfara wissa sanningen om de stycken, der du om underwist äst. Uti Herodis, Judee konungs, tid, war en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Arons döttrar, benämnd Elisabet. De woro båda rättfärdige för Gud, wandrande i all HErrans bud och stadgar ostraffeliga. Och de hade inga barn; ty Elisabet war ofruktsam, och både woro de framlidne i sin ålder. Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi; Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, at han skulle uptända rökelse, gick han in i HERrans tempel; 10 Och allt folket war utantil, och bad så länge rökelsen skedde. 11 Så syntes honom HERrans Ängel, ståndandes på högra sidon wid rökaltaret. 12 Och Zacharias wardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhoge föll öfwer honom. 13 Då sade Ängeln til honom: War icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hwilkens namn du skalt kalla Johannes. 14 Och dig skall warda glädje och fröjd, och månge skola fröjdas af hans födelse; 15 Ty han skall warda stor för HERranom; win och starka drycker skall han icke dricka; och skall strax i moderlifwet upfyld warda med den Heliga Anda. 16 Och han skall omwända många af Israels barn til HERran, deras Gud. 17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hjerta til barnen, och de ohöriga til de rättfärdigas snällhet; och göra HERranom et beredt folk. 18 Då sade Zacharias til Ängelen: Hwaraf skall jag detta weta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren. 19 Ängelen swarade, och sade til honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd til at tala dig til, och boda dig denna goda tidenden: 20 Och si, du skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, intil den dagen, då detta sker, derföre, at du icke trodde minom ordom, hwilka skola fullkomnad warda i sin tid. 21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, at han så länge dwaldes i templet; 22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, at han hade sett någon syn i templet; och han teknade dem, och blef mållös. 23 Och de begaf sig, då hans ämbetes dagar ute woro, gick han hem i sitt hus. 24 Och efter de dagar wardt hans hustru Elisabet hafwandes, och fördolde sig i fem månader, och sade: 25 Så hafer nu HERren gjort med mig, i de dagar, då han såg til mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna. 26 Uti sjette månaden wardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nasareth; 27 Til en jungfru, som förlofwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davids hus, och jungfrunes namn Maria. 28 Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full med nåd; HERren är med dig; wälsignad du ibland qwinnor. 29 Då hon såg honom, wardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana hälsning detta war. 30 Då sade Ängelen til henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafwer funnit nåd för Gudi. 31 Si, du skalt afla i ditt lif, och föda en Son, hwilkens Namn du skalt kalla JESUS; 32 Han skall warda stor, och kallas den Högstas Son; och HERren Gud skall gifwa honom hans faders Davids säte: 33 Och Han skall wara en Konung öfwer Jacobs hus i ewig tid, och på hans rike skall ingen ände wara. 34 Då sade Maria til Ängelen: Huru skall detta tilgå? Ty jag wet af ingen man. 35 Ängelen swarade, och sade til henne: Den Helige Ande skall komma öfwer dig, och dens Högstas kraft skall öfwerskygga dig; derföre ock det Heliga, som af dig födt warder, skall kallas Guds Son. 36 Och si, Elisabet, din fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom, och detta är sjette månaden åt henne, som hetes wara ofruktsam; 37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig. 38 Då sade Maria: Si, HERrans tjenarinna; warde mig efter ditt tal. Och Ängelen skildes ifrå henne. 39 Uti de dagar stod Maria up, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad; 40 Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabet. 41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie hälsing, språng barnet uti hennes lif: Och Elisabet wardt upfyld med den Helige Anda; 42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Wälsignad du ibland qwinnor, och wälsignad dins lifs frukt. 43 Och hwadan kommer mig detta, at mins HERras moder kommer til mig? 44 Si, då rösten af dine hälsning kom i min öron, språng barnet af glädje i mitt lif. 45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting warda fullbordad, som dig sagd äro af HERranom. 46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERran: 47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare; 48 Ty han hafwer sett til sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter warda all slägte mig saliga kallande. 49 Ty den Mägtige hafwer gjort mägtig ting med mig, och Hans namn är heligt: 50 Och hans barmhertighet warar ifrå slägte til slägte, öfwer dem, som frukta honom. 51 Han hafwer bedrifwit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne. 52 De mägtiga hafwer han satt af sätet, och upsatt de ringa. 53 De hungriga hafwer han med god ting upfylt, och de rika hafwer han låtit toma blifwa: 54 Han hafwer uptagit sin tjenare Israel, tänkandes på sina barmhertighet; 55 Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham och hans säd, til ewig tid. 56 Och Maria blef när henne wid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen. 57 Så wardt då Elisabet tiden fullbordad, at hon skulle föda, och hon födde en son. 58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, at HERren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne. 59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de til at omskära barnet, och kallade honom, efter hans fader, Zacharias. 60 Då swarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes. 61 Då sade de til henne: Uti dine slägt är ingen, som hafwer det namnet. 62 Så teknade de hans fader, hwad han wille kalla honom. 63 Och han eskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå. 64 Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gud. 65 Och stor fruktan kom öfwer alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfwer alla Judeska bergsbygdena. 66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hwad mån warda utaf detta barnet? Ty HERrans hand war med honom. 67 Och hans fader Zacharias wardt upfyld med den Heliga Anda, propheterade, och sade: 68 Lofwad ware HERren, Israels Gud; ty han hafwer besökt och förlossat sitt folk; 69 Och hafwer uprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus. 70 Såsom han i förtiden talat hafwer genom sina helga Propheters mun: 71 At han skulle frälsa oss ifrå wåra owänner, och utur allas deras hand, som hata oss: 72 Och bewisa barmhertighet med wåra fäder, och minnas på sitt heliga Testamente; 73 Och på den ed, som han sworit hafwer wårom fader Abraham, at gifwa oss; 74 At wi, frälste utu wåra owänners hand, måtte honom tjena utan fruktan; 75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla wåra lifsdagar. 76 Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophet; du skalt gå för HERranom, til at bereda hans wägar: 77 Och gifwa hans folke salighetenes kunskap, til deras synders förlåtelse; 78 Genom wår Guds innerliga barmhertighet, genom hwilken upgången af högdene hafwer oss besökt; 79 Til at uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödens skugga, och styra wåra fötter på fridens wäg. 80 Och barnet wäxte up, och stärktes i Andanom; och wistades i öknene, til den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
Copyright information for SweKarlXII