Matthew 20

Wingården. JEsu lidande. Lärjungarnas träta. Twå blinde.

Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbetare i sin wingård. Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sände han dem i sin wingård. Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget; Och sade til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är, will jag gifwa eder: Och de gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes. Men wid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade til dem: Hwi stån I här hela dagen fåfänge? De sade til honom: Ty ingen hafwer legt oss. Då sade han til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligit är skolen I få. När aftonen kom, sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intil de första. Och när de kommo fram, som wid ellofte stundena komne woro, fick hwardera dagspenningen. 10 Men när de förste kommo, mente de, at de skulle fått mer; och fingo ock hwardera dagspenningen. 11 Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan; 12 Och sade: Desse siste hafwa arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafwa burit dagsens tunga och hetan. 13 Då swarade han enom af dem, och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; wast du icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning? 14 Tag det dig tilhörer, och gack din wäg; men jag will gifwa denna sista så mycket som dig. 15 Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag will? Ser du fördenskull illa ut, at jag så god är? 16 Alltså warda de ytterste de främste, och de främste de ytterste: Ty månge äro kallade; men få äro utwalde. 17 Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til dem: 18 Si, wi farom up til Jerusalem, och menniskones Son skall öfwerantwardas dem öfwersta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom til döden. 19 Och de skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen. 20 Då steg Zebedei söners moder fram til honom med sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom. 21 Då sade han til henne: Hwad wilt du? Sade hon til honom: Låt dessa twå mina söner sitta i ditt rike, den ena på dine högra hand, och den andra på dine wenstra. 22 Då swarade JEsus, och sade: I weten icke hwad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de til honom: Ja, wäl. 23 Sade han til dem: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mine högra hand och wenstra, står icke mig til at gifwa, utan dem, som det tilredt är af minom Fader. 24 När de tio det hörde, wordo de misslynte på de twå bröderna. 25 Då kallade JEsus dem til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafwa magtena. 26 Så skall det icke wara ibland eder; utan den som will wara mägtig ibland eder, han ware edar tjenare. 27 Och hwilken ibland eder will wara den främste, han ware edar dräng. 28 Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han will låta tjena sig, utan at han will tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många. 29 Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk. 30 Och si, twå blinde såto wid wägen; och när de hörde, at JEsus gick der fram, ropade de, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss. 31 Men folket näpste dem, at de skulle tiga. Då ropade de dess mer, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss. 32 Då stadnade JEsus, och kallade dem, och sade: Hwad wiljen I, at jag skall göra eder? 33 De sade til honom: HERre, at wår ögon måtte öpnas. 34 Då warkunnade sig JEsus öfwer dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
Copyright information for SweKarlXII