Matthew 26

Christus smord, såld, dess Påska, Nattward, ångest, bön, fängslande, förhör. Petri fall.

Och det begaf sig, när JEsus hade lyktat all dessa ord, sade han til sina Lärjungar: I weten, at twå dagar härefter warder Påska, och menniskones Son skall öfwerantwardas til at korsfästas. Då församlade sig de öfwerste Presterne, och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfwersta Prestens palats, som het Caiphas; Och rådslogo, huru de måtte få gripa JEsum med list, och dräpa honom. Dock sade de: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folkena. Då nu JEsus war i Bethanien, i den spitelska Simons hus; Steg en qwinna fram til honom, och hade et glas med dyr smörjelse, och gjöt det på hans hufwud, der han satt wid bord. Då hans Lärjungar det sågo, wordo de misslynte, och sade: Hwad gjordes denna förspillning behof? Denna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt sålt, och gifwit de fattiga. 10 När JEsus det förnam, sade han til dem: Hwi gören I denna qwinnona illa til frids; ty hon hafwer gjort med mig en god gerning? 11 I hafwen alltid fattiga när eder; men alltid hafwen I icke mig. 12 Det hon hafwer utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafwer hon gjort mig til begrafning. 13 Sannerliga säger jag eder, hwar som helst i hela werldene detta Evangelium warder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt warda henne til åminnelse. 14 Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort til de öfwersta Presterna; 15 Och sade: Hwad wiljen I gifwa mig, at jag förråder eder honom? Och de wordo öfwerens med honom om tretio silfpenningar. 16 Och ifrå den tiden sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom. 17 Men på första Sötebrödsdagen gingo Lärjungarna til JEsum, och sade til honom: Hwar will du, at wi skole tilreda dig äta Påskalambet? 18 Då sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig will jag hålla Påska, med mina Lärjungar. 19 Och Lärjungarna gjorde som JEsus befallte dem, och tilredde Påskalambet. 20 Och om aftonen satte han sig til bords med de tolf. 21 Och wid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig. 22 Då wordo de swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stad säga til honom: HERre, icke är jag den samme? 23 Då swarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. 24 Menniskones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom; men we den mennisko, af hwilko menniskones Son warder förrådd; det wore de menniskone bättre, at hon aldrig hade född warit. 25 Då swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han til honom: Du sadet. 26 Men när de åto, tog JEsus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen. 27 Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle. 28 Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hwilken utguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse. 29 Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträs frukt, intil den dagen jag warder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike. 30 Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut til Oljoberget. 31 Då sade JEsus til dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifwit: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola warda förskingrad. 32 Men när jag är upstånden igen, will jag gå fram för eder i Galileen. 33 Då swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likwäl aldrig förargas. 34 Sade JEsus til honom: Sannerliga säger jag dig, at i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor. 35 Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med dig, will jag icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarne. 36 Då kom JEsus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder. 37 Och han tog Petrum til sig, och de twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas. 38 Då sade JEsus til dem: Min själ är bedröfwad intil döden; blifwer här, och waker med mig. 39 Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag will, utan som du. 40 Och han kom til Lärjungarna, och fann dem sofwande, och sade til Petrum: Så förmåtten I icke waka ena stund med mig? 41 Waker och beder, at I fallen icke uti frestelse: Anden är wiljog, men köttet är swagt. 42 Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit, at denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din wilje. 43 Så kom han, och fann dem åter sofwande; ty deras ögon woro tung. 44 Och han lät då blifwa dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden. 45 Då kom han til sina Lärjungar, och sade til dem: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antwardas i syndares händer. 46 Står up, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder. 47 Och wid han än talade; si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med swärd och med stafrar, utsände af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta i folket. 48 Men den, som förrådde honom, hade gifwit dem et tekn, sägandes: Hwilken jag kysser, den äret; tager honom. 49 Då steg han hastigt fram til JEsum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom. 50 Då sade JEsus til honom: Min wän, hwarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JEsum, och grepo honom. 51 Och si, en af dem, som woro med JEsu, räckte ut handena, drog ut sitt swärd, och slog dens öfwersta Prestens tjenare, och afhögg hans öra. 52 Då sade JEsus til honom: Stick ditt swärd i sitt rum; ty alle de som taga til swärd, de skola förgås med swärd. 53 Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, at han skickade til mig mer än tolf legioner Änglar? 54 Huru blefwe då Skriften fullkomnad, at så ske skall? 55 I samma stundene sade JEsus til skaran: Lika som til en röfware ären I utgångne, med swärd och stafrar, til at taga fatt på mig; hwar dag hafwer jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafwen icke gripit mig. 56 Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfwergåfwo alle Lärjungarne honom, och flydde. 57 Men de som hade gripit JEsum, ledde honom til den öfwersta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de Äldste församlade woro. 58 Men Petrus följde honom långt efter, intil den öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan. 59 Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt wittnesbörd emot JEsum, at de måtte dräpa honom, och funno intet. 60 Och ändock mång falsk wittne kommo fram, funno de likwäl intet. På det sista kommo tu falsk wittne; 61 Och sade: Denne hafer sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det up i tre dagar. 62 Och den öfwerste Presten stod up, och sade til honom: Swarar du intet til det, som desse wittna emot dig 63 Men JEsus tigde. Och den öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jag beswär dig wid lefwandes Gud, at du säger oss, om du äst Christus, Guds Son. 64 Sade JEsus til honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky. 65 Då ref den öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gud, hwad görs oss nu mer wittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse. 66 Hwad synes eder? Då swarade de, och sade: Han är saker til döden. 67 Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfwarna; somlige kindpustade honom; 68 Och sade: Spå oss, Christe hwilken är den som dig slog. 69 Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Du wast ock med JEsu af Galileen. 70 Men han nekade för allom, och sade: Jag wet icke hwad du säger. 71 Och när han gick ut gennom dörena, såg honom en annor (tjensteqwinna) och sade til dem, som der woro: Denne war ock med JEsu Nazareno. 72 Åter nekade han, och swor: jag känner icke mannen. 73 Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig. 74 Då begynte han förbanna sig, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gol hanen. 75 Då kom Petrus ihåg JEsu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
Copyright information for SweKarlXII