Matthew 27

Judas hängd. Christi dom, krona, kors, död, begrafning.

Men om morgonen höllo alle öfwerste Presterna, och de Äldste i folket, råd emot JEsum, at de måtte dräpa honom: Och ledde honom bundnan, och öfwerantwardaden Landshöfdinganom Pontio Pilato. När Judas, som honom förrådde, såg at han war dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar til de öfwersta Presterna, och til de Äldsta: Och sade: Jag hafwer illa gjort, at jag hafwer förrådt menlöst blod. Då sade de: Hwad kommer det oss wid? Der må du se dig om. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wäg; och gick bort, och hängde sig sjelf. Men de öfwerste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blodswärd. Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, til främmandes begrafning; Af hwilko den platsen heter Blodplats, intil denna dag. Då wardt fullkomnadt det, som sagdt war genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafwa tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad wardt, hwilken de köpte af Israels barn. 10 Och de hafwa dem gifwit för en krukomakares åker, som HERren mig befallt hade. 11 Och JEsus stod för Landshöfdinganom; och Landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade JEsus til honom: Du säger det. 12 Och när han anklagades af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta, swarade han intet. 13 Då sade Pilatus til honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig? 14 Och han swarade honom icke til et ord, så at Landshöfdingen förundrade sig storliga. 15 Men om högtidsdagen plägade Landshöfdingen gifwa folkena en fånga lös, hwilken som de begärade. 16 Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas. 17 Och när de woro församlade, sade Pilatus til dem: Hwilken wiljen I, at jag skall gifwa eder lös, Barabbam, eller JEsum, som kallas Christus? 18 Ty han wisste, at de hade öfwerantwardat honom för afunds skull. 19 Och när han satt på domstolen, sände hans hustru til honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafwer mycket lidit i dag i sömnen för hans skull. 20 Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, gåfwo folkena in, at de skulle begära Barabbam, och förgöra JEsum. 21 Då swarade Landshöfdingen, och sade til dem: Hwilken af dessa twå wiljen I, at jag skall gifwa eder lös? De sade: Barabbam. 22 Då sade Pilatus til dem: Hwad skall jag då göra af JEsu, som kallas Christus? Sade de til honom alle: Låt korsfästa honom. 23 Då sade Landshöfdingen: Hwad hafwer han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom. 24 Men när Pilatus såg, at han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han watn, och twådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om. 25 Då swarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfwer oss, och öfwer wår barn. 26 Då gaf han dem Barabbam lös; men JESUM lät han hudflänga, och öfwerantwardade honom, at han skulle korsfästas. 27 Då togo Landshöfdingans krigsknektar JEsum til sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran til honom: 28 Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel: 29 Och wredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufwud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung. 30 Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufwud. 31 Och när de hade begabbat honom, klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, til at korsfästan. 32 Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom twingade de til, at han skulle bära hans kors. 33 Och då de kommo til det rummet, som kallas Golgatha, det är, til hufwudskallaplatsen; 34 Gåfwo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, wille han icke drickat. 35 Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle, det som sagdt war genom Propheten: De hafwa bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafwa de kastat lott. 36 Och de såto der, och togo wara på honom. 37 Och de satte hans sak, skrifwen öfwer hans hufwud: Denne är JEsus, Judarnas Konung. 38 Och då wordo twå röfware korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den wenstra. 39 Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufwud; 40 Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar up, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset. 41 Sammaledes ock de öfwerste Presterne, med de Skriftlärda och de Äldsta, begabbade honom och sade: 42 Andra hafwer han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och wi wilje tro honom: 43 Han hafwer tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafwer sagt: Jag är Guds Son. 44 Det samma kastade ock röfwarena honom före, som med honom korsfäste woro. 45 Och ifrå sjette timman wardt et mörker öfwer hela landet, intil nionde timan. 46 Och wid den nionde timan ropade JEsus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig? 47 Men någre som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias. 48 Och strax lopp en af dem, och tog en swamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka. 49 Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom. 50 Åter ropade JEsus med höga röst, och gaf up andan. 51 Och si, förlåten i templet remnade i tu stycken, ifrån ofwan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade. 52 Och grafwarna öpnades; och mång de heligas lekamen, som sofwit hade, stodo up; 53 Och gingo ut af sina grafwar, efter hans upståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom. 54 Men höfwitsmannen, och de som med honom woro, och waktade på JEsum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de swårliga, och sade: Wisserliga war denne Guds Son. 55 Och der woro många qwinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt JEsum af Galileen, och tjent honom. 56 Ibland hwilka war Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder. 57 Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hwilken ock war JEsu Lärjunge: 58 Han gick til Pilatum, och beddes JEsu lekamen; då böd Pilatus, at han skulle warda honom gifwen. 59 Och när Joseph hade tagit lekamen, swepte han honom i et rent linkläde: 60 Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti et hälleberg; och wälte en stor sten för dörena åt grafwene, och gick sina färde. 61 Då woro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafwena. 62 Dagen efter tilredelsedagen kommo tilsamman de öfwerste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus; 63 Och sade: Herre, oss kommer ihåg, at den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar will jag stå up. 64 Bjud fördenskull, at man förwarar grafwena, intil tredje dagen, at hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är upstånden ifrå de döda; och blifwer så den sista willan wärre än den första. 65 Då sade Pilatus til dem: Der hafwen I waktena; går, och förwarer, som I kunnen. 66 Då gingo de bort, och förwarade grafwena med wäktare, och beseglade stenen.
Copyright information for SweKarlXII