Matthew 6

Almosa. Bön. Fasta. Buksorg.

Hafwer akt uppå edra almoso, at I icke gifwen henne för menniskomen, på det I skolen warda sedde af dem; annars hafwen I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen. När du nu gifwer almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, at de skola warda prisade af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön. Men när du will gifwa almoso, så låt dina wenstra hand icke weta, hwad den högra gör; På det din almosa blifwer lönlig, och din Fader, som i löndom ser, wedergäller dig det uppenbarliga. Och när du beder, skalt du icke wara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, at de skola blifwa sedde af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrens til, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det werdergälla uppenbarliga. Och när I bedjen, skolen I icke wara mångtalige, såsom Hedningarne; ty de mena, at de skola warda hörde för sin många ords skull. Warer fördenskull dem icke like; edar Fader wet wäl hwad eder görs behof, förr än I bedjen honom. Derföre skolen I bedja alltså: Fader wår, som äst i himlom, helgadt warde ditt Namn. 10 Tilkomme ditt rike: Ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. 11 Gif oss i dag wårt dagliga bröd: 12 Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro. 13 Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i ewighet: Amen. 14 Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. 15 Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. 16 När som I fasten, skolen I icke wara som I woren bedröfwade, såsom de skrymtare; ty de förwandla sin ansigte, at de skola synas för menniskomen med sin fasto: Sannerliga säger jag eder, de hafwa redo sin lön. 17 Men när du fastar, så smörj ditt hufwud, och twå ditt ansigte; 18 At du icke synes iför menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är: Och din Fader, som ser i löndom, wedergäller dig det uppenbarliga. 19 I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfwar dem; och der som tjufwar grafwa, och stjäla; 20 Utan församlar eder ägodelar i himmelen, der hwarken rost eller mal förderfwar dem; och der tjufwar icke grafwa, eller stjäla. 21 Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta. 22 Kroppsens ljus är ögat: Är ditt öga enfaldigt, så warder din hele kropp ljus. 23 Men är ditt öga argt, så warder din hela kropp mörk. Är det nu så, at ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifwer då mörkret sjelft? 24 Ingen kan tjena twå herrar; ty at han antingen skall hata den ena, och den andra älska, eller han håller sig intil den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjena Gudi och Mammon. 25 Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hwad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hwad I skolen kläda eder med: Är icke lifet mer än maten, och kroppen mer än kläden? 26 Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem: Ären I icke mycket mer än de? 27 Hwilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln til sina längd? 28 Och för hwars skull sörjen I för klärder? Skåder liljorna på markene, hunu de wäxa; de arbeta intet, ej heller spinna. 29 Dock säger jag eder, at icke Salomo, i all sin härlighet, war så klädd som en af dem. 30 Kläder nu Gud så gräset på markene, hwilket dock i dag står, och i morgon karstas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne? 31 Så skolen I nu icke hafwa omsorg, sägande: Hwad skole wi äta? Eller, hwad skole wi dricka? Eller, hwad skole wi kläda oss med? 32 Ty allt sådant söka Hedningarne. Edar himmelske Fader wet wäl, at allt detta göres eder behof. 33 Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta til. 34 Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sina omsorg med sig: Det är nog, at hwar dag hafwer sin egen plågo.
Copyright information for SweKarlXII