Song of Solomon 6

Brudens dägelighet. Christi kärlek.

Min wän är nedergången uti sin örtagård, till örtasängarna, att han sig der förlusta skall i örtagårdarna, och hemta roser. Min wän är min, och jag är hans, den sig ibland roser förlustar. Du äst dägelig, min kära, såsom Thirza; lustig såsom Jerusalem, förskräckelig såsom en härordan. Wänd din ögon ifrå mig; förty de göra mig brinnande: Ditt hår är såsom en getahjord, de som på berget Gilead klippte äro. Dina tänder äro såsom en fårahjord, de der twagne komma utu watten, hwilke allesammans äro med twillingar hafwande, och ingen ibland dem är ofruktsam. Dine kinder äro såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar. Sextio äro Drottningarna, och åttatio frillorna, och på jungfrurna är intet tal; Men en är min dufwa, min fromma; en är sine moder kärast, och sine moders utkorada: Då döttrarna sågo henne, prisade de henne saliga; Drottningarna och frillorna lofwade henne. Ho är denna, som uppgår såsom en morgonrodne, dägelig såsom månen, utkorad, såsom solen, förskräckelig såsom en härordan? 10 Jag är nedergången i nöttagården, till att skåda telningarna wid bäcken; till att skåda, om winträt blomstrades, om granatäplen grönskades. 11 Min själ wisste icke, att han mig intill AmmiNadibs wagnar satt hade. 12 Wänd om, wänd om, o Sulamith; wänd om, wänd om, att wi måge skåda dig; hwad sen J på Sulamith annat, än dans i Mahanaim?
Copyright information for SweKarlXII