1 Corinthians 13

Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra. Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet. Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt. Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke. Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt; Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen. Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting. Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända. Ty vi förstå endels, och prophetere endels; 10 Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är. 11 Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var. 12 Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är. 13 Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.
Copyright information for SweKarlXII1873